Har varit en lika jävlig dag idag. Om inte sämre än igår. I det stora hela så att säga. Jag kan bara hoppas att kvällen blir bättre! Orken är redan slut, det finns liksom inte mer att ta av. Man undrar hur mycket man ska klara av här i livet? När man tror att botten är nådd inser man snart att så inte är fallet. Man kan alltid sjunka djupare och man kan alltid må sämre. När man inte kan må sämre längre då har man gått och dött. Tyvärr.
Har haft sån värk i hela magen idag att jag vacklat mellan akuten och att försöka stå ut. Än så länge har jag stått ut. Känner inte för att spendera flera timmar på en överfull akut med magsmärtor som inte är av denna värld när jag vet att jag kommer få sitta där i timmar. Är dålig på att gnälla högt när det väl gäller. Jag är bra på att knipa käft.. när rädslan tar överhand. Gnälla kan jag göra här, men jag borde göra som så många andra och skrika o gorma när jag väl har chansen. När jag väl har chansen är jag i såpass dåligt skick att orken inte finns. Hade jag orkar gorma och skrika när jag kommit in till akuten anser jag inte att jag hade varit så dålig som jag faktiskt är. Men nån gång ska ju bli den första?? När man ser på tv vad folk åker till akuten för blir man ju nästan mörkrädd.. urinvägsinfektion?? Äh, jag ska inte skaffa mig fiender genom att klanka ner på andras åkommor men ibland undrar man verkligen hur det står till hos vissa. Det finns ju faktiskt vårdcentraler för sånt där. Akuten för mig är ett ställe man besöker när det är riktigt jävla illa. Men jag verkar inte dela den uppfattningen med resten av sveriges befolkning, även om jag vet att det finns fler som håller med.
Hur som helst. Mamma kom upp en sväng idag. Försökte knåda magen tillrätta men den vill bara inte. Fick bort en del som satt fast med min andra relaxit idag, men mer än hälften av det där jäkla pillret fastnade och det orsakar nu koliksmärtor istället. Magen är som en stor, ja jag behöver nog inte förklara mer. Jag har gjort det så många gånger förr. Men det är verkligen inte bra. När jag funderar på om jag måste ta mig till sjukan då är det illa, det är en sak som är säker.. för jag avskyr sjukhus och åker sällan dit om jag inte har ett bokat besök.
På tal om bokade besök.. har försökt hela dagen att nå fram till Kirurgmottagningen på Östra sjukhuset för att ta reda på ifall min remiss kommit in och när de kan kika på mig. Har hängt över telefon i princip hela dagen. I alla fall de delar av dagen jag inte hängt upp och ner eller varit ute med hundarna. Till o med när jag åt. Kom jag fram? Icke. Det ena numret (där de enl uppgift har telefontid mellan 13-15) fick jag telefonsvar om att de träffas åter i morgon (sista dagen innan helgen) kl 8.30. Den andra hade stängt, den tredje hade enligt växeln (som jag satt i telefonkö till i över en kvart! Till växeln?!) öppet mellan 8.30-15.30 men där gick det först fram en signal och tutade sedan upptaget. Under hela telefontiden. Känns inte som det satt nån i andra änden precis.. så många remissförfrågningar kan de knappast ha!! Blir så arg.. så jag kom inte det minsta närmare ett svar på den frågan heller. Blir till att försöka igen imorgon. Man tappar liksom hoppet..?
Sköterskan från stomimottagningen på Karolinska i Huddinge som skulle ringa upp mig har ännu inte ringt, inte heller min läkare från Kungälv som jag väntat på i över en månad.. vad hände med att vilja hjälpa folk?? Jag blir så arg att jag kokar.
Har haft sån värk i hela magen idag att jag vacklat mellan akuten och att försöka stå ut. Än så länge har jag stått ut. Känner inte för att spendera flera timmar på en överfull akut med magsmärtor som inte är av denna värld när jag vet att jag kommer få sitta där i timmar. Är dålig på att gnälla högt när det väl gäller. Jag är bra på att knipa käft.. när rädslan tar överhand. Gnälla kan jag göra här, men jag borde göra som så många andra och skrika o gorma när jag väl har chansen. När jag väl har chansen är jag i såpass dåligt skick att orken inte finns. Hade jag orkar gorma och skrika när jag kommit in till akuten anser jag inte att jag hade varit så dålig som jag faktiskt är. Men nån gång ska ju bli den första?? När man ser på tv vad folk åker till akuten för blir man ju nästan mörkrädd.. urinvägsinfektion?? Äh, jag ska inte skaffa mig fiender genom att klanka ner på andras åkommor men ibland undrar man verkligen hur det står till hos vissa. Det finns ju faktiskt vårdcentraler för sånt där. Akuten för mig är ett ställe man besöker när det är riktigt jävla illa. Men jag verkar inte dela den uppfattningen med resten av sveriges befolkning, även om jag vet att det finns fler som håller med.
Hur som helst. Mamma kom upp en sväng idag. Försökte knåda magen tillrätta men den vill bara inte. Fick bort en del som satt fast med min andra relaxit idag, men mer än hälften av det där jäkla pillret fastnade och det orsakar nu koliksmärtor istället. Magen är som en stor, ja jag behöver nog inte förklara mer. Jag har gjort det så många gånger förr. Men det är verkligen inte bra. När jag funderar på om jag måste ta mig till sjukan då är det illa, det är en sak som är säker.. för jag avskyr sjukhus och åker sällan dit om jag inte har ett bokat besök.
På tal om bokade besök.. har försökt hela dagen att nå fram till Kirurgmottagningen på Östra sjukhuset för att ta reda på ifall min remiss kommit in och när de kan kika på mig. Har hängt över telefon i princip hela dagen. I alla fall de delar av dagen jag inte hängt upp och ner eller varit ute med hundarna. Till o med när jag åt. Kom jag fram? Icke. Det ena numret (där de enl uppgift har telefontid mellan 13-15) fick jag telefonsvar om att de träffas åter i morgon (sista dagen innan helgen) kl 8.30. Den andra hade stängt, den tredje hade enligt växeln (som jag satt i telefonkö till i över en kvart! Till växeln?!) öppet mellan 8.30-15.30 men där gick det först fram en signal och tutade sedan upptaget. Under hela telefontiden. Känns inte som det satt nån i andra änden precis.. så många remissförfrågningar kan de knappast ha!! Blir så arg.. så jag kom inte det minsta närmare ett svar på den frågan heller. Blir till att försöka igen imorgon. Man tappar liksom hoppet..?
Sköterskan från stomimottagningen på Karolinska i Huddinge som skulle ringa upp mig har ännu inte ringt, inte heller min läkare från Kungälv som jag väntat på i över en månad.. vad hände med att vilja hjälpa folk?? Jag blir så arg att jag kokar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar