Blev ännu en besvikelse igår eftermiddag/kväll då läkaren (återigen) uteblev med sitt samtal. Samma visa som dagen innan, på helspänn med telefon på under hela dagen och hade med den överallt men till ingen nytta. Det enda jag tjänade på det var att veta att jag i alla fall inte missade samtalet. Urk. Jag blir så trött!! Vården och service... de hör inte hemma i samma vokabulär!
Försökte ringa dem igen idag, gastro alltså. Resultat? Ingen telefontid idag.. det är ju fredag.. vad ska man säga? De snackar om all stress inom vården men ibland undrar jag faktiskt. Jag har inte sett mycket av denna stress och jag har spenderat mycket tid på sjukhus i mina dar.. tycker mest jag ser folk som går omkring och rullar tummarna. Men det finns väl säkert undantag och dem ser jag inte..
Ringde även upp kolorektal på Östra för att höra hur det gått med min "akutremiss" o vad får jag höra idag? Sköterskan hittar den inte?! Den fanns där igår.. hon ser den i systemet men inte vad som står eller vem den skulle till.. så jag fick förklara vem och hon lovade att jaga honom under dagen.. försöka få till åtminstone en telefontid där vi kan diskutera hur vi ska gå vidare.. hon lovade återkomma till mig idag med resultat. Jag håller tummar o tår. Hon ställde sig i alla fall väldigt frågande till det svar jag fick från den andra sköterskan igår, det vill säga att jag inte kan räkna med en tid förrän nästa år? Öh, en tid ska vi allt kunna fixa.. ok? Jag fattar nada.. Vi får väl se. Jag vågar inte vare sig tro eller hoppas på någonting längre, även om jag inte vill annat än just det. Hopp kan man leva länge på och tro likaså.. men när man hela tiden blir överkörd och hoppet stryps innan det ens hunnit väckas ordentligt.. då är det ganska svårt ärligt talat.
Försökte ringa dem igen idag, gastro alltså. Resultat? Ingen telefontid idag.. det är ju fredag.. vad ska man säga? De snackar om all stress inom vården men ibland undrar jag faktiskt. Jag har inte sett mycket av denna stress och jag har spenderat mycket tid på sjukhus i mina dar.. tycker mest jag ser folk som går omkring och rullar tummarna. Men det finns väl säkert undantag och dem ser jag inte..
Ringde även upp kolorektal på Östra för att höra hur det gått med min "akutremiss" o vad får jag höra idag? Sköterskan hittar den inte?! Den fanns där igår.. hon ser den i systemet men inte vad som står eller vem den skulle till.. så jag fick förklara vem och hon lovade att jaga honom under dagen.. försöka få till åtminstone en telefontid där vi kan diskutera hur vi ska gå vidare.. hon lovade återkomma till mig idag med resultat. Jag håller tummar o tår. Hon ställde sig i alla fall väldigt frågande till det svar jag fick från den andra sköterskan igår, det vill säga att jag inte kan räkna med en tid förrän nästa år? Öh, en tid ska vi allt kunna fixa.. ok? Jag fattar nada.. Vi får väl se. Jag vågar inte vare sig tro eller hoppas på någonting längre, även om jag inte vill annat än just det. Hopp kan man leva länge på och tro likaså.. men när man hela tiden blir överkörd och hoppet stryps innan det ens hunnit väckas ordentligt.. då är det ganska svårt ärligt talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar