Sometimes it snows in April. Det är en låt. Alltför ofta stämmer den i det här landet. Det är en sanning jag inte gillar. Sol däremot har jag absolut inget emot :) Det får gärna vara sol för jämnan. I alla fall så länge jag är vaken. Blir så mycket gladare när solen lyser. Allt känns lättare. Även då det inte är det. Saker som känts övermäktiga känns plötsligt hanterbara och man finner lösningar på problem man trodde att man aldrig skulle kunna lösa. Bara en sån sak. Det måste ju betyda att solljuset är bra för oss?!
Tja... om man bortser från hudcancer o annat skit då. Men det där kan man ju till stor del styra över själv. Man kan ju exponera och exponera sig. Alltså, man kan exponera sig på olika sätt. Man behöver ju inte steka sin bara vinterhud i solen mitt på dagen och sitta där i timmar. Man har alltid ett val.
Hur som helst. Jag är glad att det är soligt ute igen. Dagen, som började med pissregn och blåst och kändes ganska tung känns plötsligt mycket lättare igen. Jag mår inte ett dugg bättre i kroppen. Magen är åt fanders idag - MEN jag mår bättre i själen och det gör saker o ting lättare att hantera. Hur sjukt det än låter. Lite extra energi har ingen dött av. Inte jag heller.
Maken har lovat komma hem lite tidigare idag och det är lite lyx bara det. Man tar lätt saker för givet som man borde uppskatta betydligt mer. Saker som man hade mått betydligt sämre utan. För att se det krasst, jag skulle kunnat vara helt själv i allt elände men det är jag ju inte. Det betyder faktiskt allt. Familjen är det finaste jag har. Dem jag önskar att jag kunde göra mer för. Nåja, den dagen kommer.. ? Det är åtminstone min förhoppning och ett mål jag strävar hårt för att uppnå. Vad är väl materiella ting egentligen när man har de här fantastiska personerna omkring sig?
Tja... om man bortser från hudcancer o annat skit då. Men det där kan man ju till stor del styra över själv. Man kan ju exponera och exponera sig. Alltså, man kan exponera sig på olika sätt. Man behöver ju inte steka sin bara vinterhud i solen mitt på dagen och sitta där i timmar. Man har alltid ett val.
Hur som helst. Jag är glad att det är soligt ute igen. Dagen, som började med pissregn och blåst och kändes ganska tung känns plötsligt mycket lättare igen. Jag mår inte ett dugg bättre i kroppen. Magen är åt fanders idag - MEN jag mår bättre i själen och det gör saker o ting lättare att hantera. Hur sjukt det än låter. Lite extra energi har ingen dött av. Inte jag heller.
Maken har lovat komma hem lite tidigare idag och det är lite lyx bara det. Man tar lätt saker för givet som man borde uppskatta betydligt mer. Saker som man hade mått betydligt sämre utan. För att se det krasst, jag skulle kunnat vara helt själv i allt elände men det är jag ju inte. Det betyder faktiskt allt. Familjen är det finaste jag har. Dem jag önskar att jag kunde göra mer för. Nåja, den dagen kommer.. ? Det är åtminstone min förhoppning och ett mål jag strävar hårt för att uppnå. Vad är väl materiella ting egentligen när man har de här fantastiska personerna omkring sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar