Läkarsamtal

Det känns som jag inte gör annat än pratar med läkare, tjatar på läkare, påminner läkare om att göra sitt jobb, påminner läkare om att inte glömma bort att göra vad de lovat, dubbelkollar att läkarna gör vad de lovat och så vidare och så vidare. Nu har jag en fantastiskt bra läkare på Kungälvs sjukhus, även om han inte  förstår sig på min problematik så bra. Eller jo, han förstår sig på den men han har väl inte den rätta kompetensen att fixa till mig tyvärr. Å andra sidan.. vem har det? Jag verkar ju inte vara en quickfix precis. Hade hoppats att det vore annorlunda. Att jag var en "vanlig Svensson". Vad mycket enklare livet hade varit.

Men men, nu är det inte så. Dagens samtal kom på utsatt tid. Det får jag vara glad över! Det är alltid en pers det där. Man skall vara tillgänglig mer eller mindre hela dagen och går på helspänn tills det där samtalet kommer. Det kommer ju alltid när det passar som minst bra. När det är som mest olämpligt. När man sitter på dass, försöker lägga lillfia som vaknar av signalen och börjar tjuta, lagar mat eller något i den stilen. När det är svårt att prata ostört helt enkelt. Idag kom samtalet dock ganska lägligt. I början av telefontiden dessutom och det tackar jag för. Man går liksom på spikar och kan inte riktigt göra någonting innan samtalet är över av rädsla för att riskera att missa det. Man får inte så många chanser. De här läkarna hör inte till de mest anträffbara personerna på denna planet.

Magstatus? Tja, efter ännu en vakennatt med lillan (tänder!) och en ganska tuff eftermiddag igår (dagen var dock bättre igår, det tål att nämnas! Mindre värk, mer avfall i toan, mindre i magen.. ja, något i den stilen. Man får vara tacksam för det lilla!) samt en morgon full av tarmkramper (lillan var uppe tidigt och att ta hand om magen o samtidigt bära på henne är liksom inte en helt lätt kombination) har det väl gått sådär hittils. Trodde magen skulle "komma igång" efter promenaden då den började hugga sådär jävligt som när det eventuellt kan tänkas hamna nåt i dasst. Hittils har jag tyvärr inte lyckats. Jag trampar på en stund till innan jag tar till mina små sorbitolpreparat och hoppas på bättre lycka den vägen.

Förutom läkarsamtalet idag väntar en tripp till Götet för att ta lite prover inför det där endokrinbesöket om ett par veckor. Vet inte riktigt hur jag ska göra med levaxinet, eftersom proverna är till för att visa status på hormoner och sånt. Valde att skippa dem idag och hoppas att det var rätt val. Har inte fått några instruktioner så det är väl bara att göra det som verkar mest logiskt och vad som verkar mest logiskt beror ju på hur man vrider och vänder på det.