Jag skall villigt erkänna att jag hade gett upp om det där läkarsamtalet igår. När han inte ringt vid 18 trodde jag faktiskt det var kört. Det var det inte. Klockan 20 ringde telefonen och i andra änden var det ingen mindre än just han. Snacka om att ta sitt jobb på allvar! "Det blir visst senare och senare, ursäkta" Haha.. jag är glad att han ringde. Oavsett vilken tid det var. Tänk om det fanns fler läkare av den sorten. Han ringde mig hemifrån. Jag bugar och bockar för det.
Hur som helst. Det var ett positivt samtal. Han var inte stressad. Han hade en plan. Han hade förslag. Han lät optimistisk. Det behövdes en dag som igår då jag mådde fan från början. Tänk att så lite kan göra så mycket. Ett positivt samtal från en läkare och en bra sinnesstämning kan förändra en hel dag från att vara enbart jobbig till att bli ganska bra.
Nu vet jag inte om planerna kommer leda någonstans, men som det ser ut nu skall jag i alla fall upp till stora staden snart igen och göra en sån här smartpill undersökning. Skall även göra en ny transit och sen är förhoppningen att bakterierna till min kassa tarm skall vara färdigodlade och då är det dags för dem att se ny mark (i min tarm). Förhoppningen är att allt detta skall ha skett innan sommaren sett sin början, men jag tvivlar lite på logistiken i det hela. Sjukvården är inte känd för att hålla sina väntetider.. men å andra sidan.. jag har väntat jävligt länge. Vi får se. Den som lever får ju göra det. Så kan vi bara hoppas att saker o ting blir så bra som de bara kan bli och att det här sker utan större uppoffringar på något plan. Fasar lite för att jag inte kommer få ta mina mediciner, att jag måste skaffa barnvakt till lillan pga åksjukan, att det rör sig om fler dagar än vanligt, att det skall krocka med något av alla andra inbokade grejer inom den närmsta framtiden och så vidare och så vidare. Mycket oro i den här kroppen för tillfället med andra ord. Nåja, det är inte mycket jag kan göra innan jag vet vilket datum det verkligen rör sig om.
Hur som helst. Det var ett positivt samtal. Han var inte stressad. Han hade en plan. Han hade förslag. Han lät optimistisk. Det behövdes en dag som igår då jag mådde fan från början. Tänk att så lite kan göra så mycket. Ett positivt samtal från en läkare och en bra sinnesstämning kan förändra en hel dag från att vara enbart jobbig till att bli ganska bra.
Nu vet jag inte om planerna kommer leda någonstans, men som det ser ut nu skall jag i alla fall upp till stora staden snart igen och göra en sån här smartpill undersökning. Skall även göra en ny transit och sen är förhoppningen att bakterierna till min kassa tarm skall vara färdigodlade och då är det dags för dem att se ny mark (i min tarm). Förhoppningen är att allt detta skall ha skett innan sommaren sett sin början, men jag tvivlar lite på logistiken i det hela. Sjukvården är inte känd för att hålla sina väntetider.. men å andra sidan.. jag har väntat jävligt länge. Vi får se. Den som lever får ju göra det. Så kan vi bara hoppas att saker o ting blir så bra som de bara kan bli och att det här sker utan större uppoffringar på något plan. Fasar lite för att jag inte kommer få ta mina mediciner, att jag måste skaffa barnvakt till lillan pga åksjukan, att det rör sig om fler dagar än vanligt, att det skall krocka med något av alla andra inbokade grejer inom den närmsta framtiden och så vidare och så vidare. Mycket oro i den här kroppen för tillfället med andra ord. Nåja, det är inte mycket jag kan göra innan jag vet vilket datum det verkligen rör sig om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar