Fick tummen ur och ringde Östra i förmiddags. Hade jag rätt angående det där samtalet? Svar ja. Först ett väldigt insmickrande svar och sedan ett raskt "nej, det har gått för kort tid" Punkt. Det måste gå tre månader (oavsett om två av programmen inte funkar alls och känslan inte är densamma som vid pns?) och inte en dag tidigare. Hon kallar. Jag kunde inte ens få en tid på telefon. Blir så arg. På mig själv för att jag inte stod på mig mer och på henne för att hon behandlar mig som nån skit som katten släpat in. Det är för fan min kropp vi pratar om, min värk?! Skall jag bara "stå ut" för att deras policy säger att jag ska göra det? För att det måste gå nittio dagar mellan varje besök? Same shit varje gång Östra eller SU är inblandade. Äh, de tillhör ju samma skit båda två.. konstigt att man får komma till Sthlm tätare än man får komma till sjukhus i sitt eget förbaskade län. Blir så arg.
Hon säger åt mig att vi skall ändra de två program som inte funkar alls och att det inte är nån mening att jag testar dem mer. Samtidigt säger hon att jag måste vänta samma tid som ifall jag hade testat dem längre. Är inte det att prata emot sig själv? Då testar jag ju de två program som gör NÅGOT (men långt ifrån vad de ska!) betydligt längre än vad som var sagt från början bara för att de ska slippa träffa mig innan dessa tre månader gått? Från början var det två veckor per program, vilket jag också gjort, sedan var det tre.. nu en månad? Jag blir så arg! De skapar sina egna regler på det där sjukhuset. Om ett program inte gör den nytta det ska på två veckor kommer det heller inte göra nytta efter tre.. hur jäkla byråkratiskt får det lov att bli egentligen? Jag har inte all tid i världen. Jag vill ju bli bättre?! All denna väntan.. på vems bekostnad? Min lilla växer, folk omkring mig jobbar och har liv som fungerar på ett sätt som jag bara kan drömma om. Sen finns det de som har det betydligt värre än vad jag har det. Jag skulle kunna varit förlamad. Men det finns alltid någon som har det värre och jag väljer att jämföra med mig själv. Blir ju helt galet annars. Man har bara sig själv och sin egen kropp att jämföra med. Hur andra upplever saker är svårt att säga.
Är med andra ord rätt frustrerad idag. Frustrerad över att jag hade rätt och frustrerad över att jag inte gjorde som jag hade tänkt och såg till att få ett besök tidigare än så. Men det är som att prata med en vägg. Jag kan inte riktigt beskriva. En vägg som vet vad hon vill och vägrar rucka på det beslutet. Hu säger jag bara.
Hon säger åt mig att vi skall ändra de två program som inte funkar alls och att det inte är nån mening att jag testar dem mer. Samtidigt säger hon att jag måste vänta samma tid som ifall jag hade testat dem längre. Är inte det att prata emot sig själv? Då testar jag ju de två program som gör NÅGOT (men långt ifrån vad de ska!) betydligt längre än vad som var sagt från början bara för att de ska slippa träffa mig innan dessa tre månader gått? Från början var det två veckor per program, vilket jag också gjort, sedan var det tre.. nu en månad? Jag blir så arg! De skapar sina egna regler på det där sjukhuset. Om ett program inte gör den nytta det ska på två veckor kommer det heller inte göra nytta efter tre.. hur jäkla byråkratiskt får det lov att bli egentligen? Jag har inte all tid i världen. Jag vill ju bli bättre?! All denna väntan.. på vems bekostnad? Min lilla växer, folk omkring mig jobbar och har liv som fungerar på ett sätt som jag bara kan drömma om. Sen finns det de som har det betydligt värre än vad jag har det. Jag skulle kunna varit förlamad. Men det finns alltid någon som har det värre och jag väljer att jämföra med mig själv. Blir ju helt galet annars. Man har bara sig själv och sin egen kropp att jämföra med. Hur andra upplever saker är svårt att säga.
Är med andra ord rätt frustrerad idag. Frustrerad över att jag hade rätt och frustrerad över att jag inte gjorde som jag hade tänkt och såg till att få ett besök tidigare än så. Men det är som att prata med en vägg. Jag kan inte riktigt beskriva. En vägg som vet vad hon vill och vägrar rucka på det beslutet. Hu säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar