Puh! Då var man hemma igen efter en intensiv men trevlig helg hos mamma. Dessvärre var ju inte lillan på sitt lättaste humör (känns som jag alltid säger det, men hon ÄR faktiskt en riktigt glad skön tjej emellanåt - det är väl därför kontrasterna blir så stora.. eftermiddagar/kvällar är inte hennes starka sida och att lägga sig o sova eller äta är inte några favoritsysselsättningar i hennes värld heller.. tyvärr!) och om hon är svår att mata i vanliga fall var hon värre de här tre dagarna. Att få henne sova var inte heller det lättaste. Jo, hon somnade lättare än vanligt (feber) men hon väckte sig själv gång på gång och det blev några väldigt upphackade nätter. Vaknade sedan vid femtiden pigg som en liten nötlärka och tyckte väl att det var dags att gå upp då. Huuu.. Stackars mamma (nu pratar jag om min egen mamma) som fick uppleva småbarnsåren på nytt.
Envis som hon är ville hon ju hjälpa till och även om jag bestämt förklarade för henne att hon inte behövde göra det propsade hon på att göra det. Jag skall inte sticka under stol med att jag tackade och tog emot. Det är skönt med lite avlastning ibland vill jag lova, inte minst när såna här nätter naggar på energikontot hela tiden.
Hur som helst. Idag var första dagen då hon faktiskt åt själv av de tre vi spenderat tillsammans som en liten tjejmaffia i tre generationer. Gröten gick ner (dock inte på egen hand såklart men den gick ner), lite potatis och lite falukorv (japp, jag gick i den fällan. Vad gör man inte när de matstrejkar? Man tar till allt.. ) lite ris, lite sås.. lite gurka.. och lite efterrätt på det. Lycka!
Maken kom precis hem och efter en taskig start med magen under eftermiddagen försökte han sig på att lägga henne. BAD IDEA! Hon var inte alls på humör att bli nattad av pappsen idag, hon har ju blivit lite kinkig och känslig på sistone just vad gäller med att man lämnar bort henne och kommer tillbaks. Man inte lika poppis när man kommer tillbaks, det ska Gudarna veta!
Envis som hon är ville hon ju hjälpa till och även om jag bestämt förklarade för henne att hon inte behövde göra det propsade hon på att göra det. Jag skall inte sticka under stol med att jag tackade och tog emot. Det är skönt med lite avlastning ibland vill jag lova, inte minst när såna här nätter naggar på energikontot hela tiden.
Hur som helst. Idag var första dagen då hon faktiskt åt själv av de tre vi spenderat tillsammans som en liten tjejmaffia i tre generationer. Gröten gick ner (dock inte på egen hand såklart men den gick ner), lite potatis och lite falukorv (japp, jag gick i den fällan. Vad gör man inte när de matstrejkar? Man tar till allt.. ) lite ris, lite sås.. lite gurka.. och lite efterrätt på det. Lycka!
Maken kom precis hem och efter en taskig start med magen under eftermiddagen försökte han sig på att lägga henne. BAD IDEA! Hon var inte alls på humör att bli nattad av pappsen idag, hon har ju blivit lite kinkig och känslig på sistone just vad gäller med att man lämnar bort henne och kommer tillbaks. Man inte lika poppis när man kommer tillbaks, det ska Gudarna veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar