Hej hopp eller något i den stilen. Puh kanske är ett bättre ord? I alla fall efter natten vi haft i det här hushållet. Jises. Ännu en utan sömn så att säga. Lillan somnade förvånansvärt fort igår, redan efter sista grötomgången på kvällen. Sov inget under eftermiddagen och var väl helt slutkörd stackarn. Bådade dock lite illa eftersom vi båda insåg att det inte skulle hålla särskilt länge då det var på tok för tidigt för att våga hoppas att hon skulle sova någon längre stund. Så rätt vi hade.
En timme sov hon. Sen var det upp igen och den sedvanliga jobbiga läggningsproceduren. Sov ungefär en timme igen för att vakna likna abrupt med ett illtjut. Sådär höll det på. Hela natten. Mardrömmar? Magont? Tänder? Jag vet inte. Det enda jag vet är att hela familjen är rätt slut. Att en natts sömn står högt på önskelisten både hos mig och min make. Sist jag sov en natt var då min make tog lillan hela natten när jag själv var magsjuk o låg däckad i två dygn. I och för sig spydde jag istället, men jag fick i alla fall sova när kroppen ville sova. Det var nog enda hela natten jag sovit sedan lillan kom till - o ändå har jag inte lärt mig?
Nåja, sova får jag göra i ett annat liv. Men det är inte utan att man önskar att hon snart lärde sig att sova lite bättre. Att vila är något bra, inte något man skall motarbeta till varje pris. Just nu är det så hon behandlar den. Sömnen. Något ont som skall motarbetas. Hon är rätt bra på det dessutom! :-/
Magen är åt skogen dagen till ära, vilket är smått fantastiskt såklart (not!) eftersom vi dessutom skall ta oss iväg på kalajs för min bror i eftermiddag. Är det nån idé att hoppas på lite lindring innan dess? Förmodligen inte. Men jag kommer göra det ändå. Så länge det finns liv finns det hopp!
En timme sov hon. Sen var det upp igen och den sedvanliga jobbiga läggningsproceduren. Sov ungefär en timme igen för att vakna likna abrupt med ett illtjut. Sådär höll det på. Hela natten. Mardrömmar? Magont? Tänder? Jag vet inte. Det enda jag vet är att hela familjen är rätt slut. Att en natts sömn står högt på önskelisten både hos mig och min make. Sist jag sov en natt var då min make tog lillan hela natten när jag själv var magsjuk o låg däckad i två dygn. I och för sig spydde jag istället, men jag fick i alla fall sova när kroppen ville sova. Det var nog enda hela natten jag sovit sedan lillan kom till - o ändå har jag inte lärt mig?
Nåja, sova får jag göra i ett annat liv. Men det är inte utan att man önskar att hon snart lärde sig att sova lite bättre. Att vila är något bra, inte något man skall motarbeta till varje pris. Just nu är det så hon behandlar den. Sömnen. Något ont som skall motarbetas. Hon är rätt bra på det dessutom! :-/
Magen är åt skogen dagen till ära, vilket är smått fantastiskt såklart (not!) eftersom vi dessutom skall ta oss iväg på kalajs för min bror i eftermiddag. Är det nån idé att hoppas på lite lindring innan dess? Förmodligen inte. Men jag kommer göra det ändå. Så länge det finns liv finns det hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar