Det blev ingen klockan fyra spya igår. Ingen klockan fem spya heller. Jag skall erkänna att jag gick o väntade på dem.. men hon var en helt annan tjej igår. Inte för att aptiten var nåt överväldigande bra MEN hon åt. O hon fick inte upp det. Dessutom var humöret på en helt annan nivå en den varit sista veckan o bara det tydde ju på någon form av förändring? Dessvärre går man här med alla dessa bakslag o väntar nästan på ytterligare ett. Vågar liksom inte koppla av förrän det gått några dagar i följd UTAN bakslag.
Nu tror jag visserligen mer o mer på att det är tänderna som spökat. Ingen feber, inga konstanta spyor sen dagen då vi åkte hem i ny bilbarnstol i skitkasst väglag utan spyor som kommer typ varannan dag och dessutom vid samma tidpunkt? Skumt! Mycket gnäll o grin o matstrejk och mycket gaser i magen.. diarré ett par dagar som gav med sig bara sådär o är numer en ganska vanlig fast konsistens. Det stämmer ju liksom inte med magsjuka. Dessutom har ingen av oss andra blivit magsjuka och då har jag fått varenda spya hon lagt över mig, om man bortser från den sista som hamnade i hennes "lära-gå-bil" på nyårsafton. Skumt är det.
Bara o avvakta o se.
Sjukligt trött igår. La mig vid kvart i nio o slocknade ganska fort. Sov i princip hela natten- med undantag från några lillanuppvaknanden då vill säga. Gud så skönt!!! Är fortfarande trött, men långt ifrån som det var igår.
Nu hoppas jag på en lugn vecka. Det kan behövas. Magen behöver en paus, kroppen behöver en paus o vi behöver lite lugn o ro hela familjen. Har vi inte haft på månader nu. Först flytt, sen renovering, strul med massa saker i huset, stress inför jul o julfirande borta. Stress för magen när vi skulle bort... stress över lillans alla kräkvarianter och stress över att hon inte varit sig själv. Den här veckan mellan jul o nyår som vi tänkt tillägna lite renovering blev allt annat än den lugna fix o donvecka vi hade tänkt oss. Det är bara o inse: Det går inte att planera allt o inget blir som man tänkt sig. Nu är min största dröm lite lugn o ro o välmående i vår lilla familj. Vet inte om jag pallar med fler bakslag just nu. Är det inte magen som tar stryk först lär väl lilla hjärtat göra det!
Nu tror jag visserligen mer o mer på att det är tänderna som spökat. Ingen feber, inga konstanta spyor sen dagen då vi åkte hem i ny bilbarnstol i skitkasst väglag utan spyor som kommer typ varannan dag och dessutom vid samma tidpunkt? Skumt! Mycket gnäll o grin o matstrejk och mycket gaser i magen.. diarré ett par dagar som gav med sig bara sådär o är numer en ganska vanlig fast konsistens. Det stämmer ju liksom inte med magsjuka. Dessutom har ingen av oss andra blivit magsjuka och då har jag fått varenda spya hon lagt över mig, om man bortser från den sista som hamnade i hennes "lära-gå-bil" på nyårsafton. Skumt är det.
Bara o avvakta o se.
Sjukligt trött igår. La mig vid kvart i nio o slocknade ganska fort. Sov i princip hela natten- med undantag från några lillanuppvaknanden då vill säga. Gud så skönt!!! Är fortfarande trött, men långt ifrån som det var igår.
Nu hoppas jag på en lugn vecka. Det kan behövas. Magen behöver en paus, kroppen behöver en paus o vi behöver lite lugn o ro hela familjen. Har vi inte haft på månader nu. Först flytt, sen renovering, strul med massa saker i huset, stress inför jul o julfirande borta. Stress för magen när vi skulle bort... stress över lillans alla kräkvarianter och stress över att hon inte varit sig själv. Den här veckan mellan jul o nyår som vi tänkt tillägna lite renovering blev allt annat än den lugna fix o donvecka vi hade tänkt oss. Det är bara o inse: Det går inte att planera allt o inget blir som man tänkt sig. Nu är min största dröm lite lugn o ro o välmående i vår lilla familj. Vet inte om jag pallar med fler bakslag just nu. Är det inte magen som tar stryk först lär väl lilla hjärtat göra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar