Det kanske blev lite dubbelt det där. Både avklarad och check i samma rubrik. Men men, det får det vara värt för det var sååå stort för min del! Jises. Första längre bilturen med lillan sedan alla dessa spyor och vi klarade oss! Satt på helspänn både på dit och hemvägen och bara väntade på det där bakslaget som jag visste att jag inte skulle hantera så bra. Det kom inte. TACK O LOV för det.
Det kommer ta mig några gånger innan jag känner mig lugn över att åka bil med lillan igen. Det var en lite för stor pers det där som hände i julas. Lite för mycket för att jag bara skulle kunna slå bort det och gå vidare känner jag. Speciellt som det höll i så länge efter och speciellt som hon förlorade så mycket vätska. Vad som började som en "vanlig åksjuka" slutade ju som värsta spysjukan med grin, gnäll och kräkningar i lite drygt en vecka. Kräkningar som efter den värsta persen kom ungefär en gång varannan eller varje dag,. Helsjukt! Man hann inte mer än nästan lugna sig förrän bakslaget kom. Gång på gång på gång. Det höll på att att ta knäcken på mig det där. Blev nästan sjuk av oro. Fy fan vad trött... o då menar jag inte bara fysiskt utan väldigt mycket psykiskt också. Att må skit själv och dras med en sån där pers.. det var ingen hit vill jag lova. Det är ingen hit för en vanlig frisk människa och det var ingen hit för en som redan går på knäna i många fall.
Sedan dess har jag liksom väntat på bakslag hela tiden. Som tur är har jag inte behövt uppleva några efter nyår. Inte på den fronten i alla fall. Min mage har däremot sagt ifrån och det med besked - men vad annat hade jag att vänta? Har ju inte direkt satt min egen hälsa i fokus den här månaden.. jag hoppas att starten på det här året skall gå bra mycket bättre och kantas av en massa positiv energi. Det kan vi definitivt behöva hela familjen, inte bara jag.
Men som sagt. Första resan gick bra och jag är glad för det. Nu fattas bara lite sömn.. men den får jag nog fortsätta drömma om ett tag till...
Det kommer ta mig några gånger innan jag känner mig lugn över att åka bil med lillan igen. Det var en lite för stor pers det där som hände i julas. Lite för mycket för att jag bara skulle kunna slå bort det och gå vidare känner jag. Speciellt som det höll i så länge efter och speciellt som hon förlorade så mycket vätska. Vad som började som en "vanlig åksjuka" slutade ju som värsta spysjukan med grin, gnäll och kräkningar i lite drygt en vecka. Kräkningar som efter den värsta persen kom ungefär en gång varannan eller varje dag,. Helsjukt! Man hann inte mer än nästan lugna sig förrän bakslaget kom. Gång på gång på gång. Det höll på att att ta knäcken på mig det där. Blev nästan sjuk av oro. Fy fan vad trött... o då menar jag inte bara fysiskt utan väldigt mycket psykiskt också. Att må skit själv och dras med en sån där pers.. det var ingen hit vill jag lova. Det är ingen hit för en vanlig frisk människa och det var ingen hit för en som redan går på knäna i många fall.
Sedan dess har jag liksom väntat på bakslag hela tiden. Som tur är har jag inte behövt uppleva några efter nyår. Inte på den fronten i alla fall. Min mage har däremot sagt ifrån och det med besked - men vad annat hade jag att vänta? Har ju inte direkt satt min egen hälsa i fokus den här månaden.. jag hoppas att starten på det här året skall gå bra mycket bättre och kantas av en massa positiv energi. Det kan vi definitivt behöva hela familjen, inte bara jag.
Men som sagt. Första resan gick bra och jag är glad för det. Nu fattas bara lite sömn.. men den får jag nog fortsätta drömma om ett tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar