Jag har bakat en del idag. Varför? De söta mammorna skall komma hit o besöka oss med de ännu sötare bebisarna imorgon. Måste ju ha något att bjuda på. Tack och lov att jag har min egen söta mamma som hjälper mig när det krisar. Imorgon tar hon vovvarna (tack för det!) idag har hon hjälpt mig med lillan.. o att fixa till risbusken på skallen (tack o lov att vi kan hjälpa varann med det där, spar en massa pengar om inte annat... )
I alla fall. Fick både städat, gått med vovvarna och bakat kladdkaka idag. Effektivt! I alla fall känns det så. Det är mer än vad jag gjort på flera veckor på sistone. Har liksom vare sig haft tid, ork eller energi till att göra allt det där. O ingen mamma som hjälpt mig så mycket. Ibland skall man ta den hjälp man får. Om den erbjuds skall man inte tacka nej. Det har jag lärt mig under resans gång. Även om det tar emot ibland... Kladdkakan blev två när jag ändå var i farten. Blev inte så kladdiga som jag hade hoppats och inte så chokladiga heller, men de smakar nog gott åtminstone. Det får jag vara nöjd med..
Fick tummen ur att ringa Sahlgrenska också. Har ju slut på mina levaxintabletter sen ett par veckor tillbaks (kan förklara de hemska humörsvängningarna min mamma talar om och den enorma tröttheten... o att magen är tusen gånger värre igen... ) och av nån anledning har resterande recept försvunnit från min sida på apoteket. Försökte få tag i läkare innan jul men utan större framgång. Nu fick jag alltså tag på en sköterska som blev smått förfärad och lovade ordna detta pronto. Man skall inte sluta med levaxin bara sådär. Det kan ställa till det, vilket det ju uppenbarligen gjort också... men nu lär det väl dröja till torsdag åtminstone innan jag kan hämta ut nästa recept. Får skylla mig själv, borde fått tummen ur och fixat det tidigare. Hoppas magen skall bli lite bättre när jag får proppat kroppen full med lite syntetiska hormoner igen. Ämnesomsättningen är ju åt skogen i alla fall. Kalla händer o fingrar som vitnar långt innan jag ens fått på mig ytterskorna. Det är inte bra!
I alla fall. Fick både städat, gått med vovvarna och bakat kladdkaka idag. Effektivt! I alla fall känns det så. Det är mer än vad jag gjort på flera veckor på sistone. Har liksom vare sig haft tid, ork eller energi till att göra allt det där. O ingen mamma som hjälpt mig så mycket. Ibland skall man ta den hjälp man får. Om den erbjuds skall man inte tacka nej. Det har jag lärt mig under resans gång. Även om det tar emot ibland... Kladdkakan blev två när jag ändå var i farten. Blev inte så kladdiga som jag hade hoppats och inte så chokladiga heller, men de smakar nog gott åtminstone. Det får jag vara nöjd med..
Fick tummen ur att ringa Sahlgrenska också. Har ju slut på mina levaxintabletter sen ett par veckor tillbaks (kan förklara de hemska humörsvängningarna min mamma talar om och den enorma tröttheten... o att magen är tusen gånger värre igen... ) och av nån anledning har resterande recept försvunnit från min sida på apoteket. Försökte få tag i läkare innan jul men utan större framgång. Nu fick jag alltså tag på en sköterska som blev smått förfärad och lovade ordna detta pronto. Man skall inte sluta med levaxin bara sådär. Det kan ställa till det, vilket det ju uppenbarligen gjort också... men nu lär det väl dröja till torsdag åtminstone innan jag kan hämta ut nästa recept. Får skylla mig själv, borde fått tummen ur och fixat det tidigare. Hoppas magen skall bli lite bättre när jag får proppat kroppen full med lite syntetiska hormoner igen. Ämnesomsättningen är ju åt skogen i alla fall. Kalla händer o fingrar som vitnar långt innan jag ens fått på mig ytterskorna. Det är inte bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar