Toksvullet

Magen är som en stor badboll idag. Trots att jag fått ur mig en hel massa skit vill den inte sluta värka och inte minska i storlek. Har dessutom skallebank från helvetet så dagen känns som den kommer bli sådär. Skall till mamma en sväng och käka lite mat, prata lite operationsperiodhjälp (vad är det för ord egentligen? Förmodligen finns det inte ens, så there you go ett nytt ord!) och hur vi skall lägga upp det hela. Hur mycket hjälp jag kan få av mamma och hur mycket maken behöver vara hemma. Får ju inte vare sig lyfta eller böja mig ner under sex veckors tid. Hoppas bara vid min Gud (som jag ju inte ens tror på...detta har vi konstaterat många gånger tidigare) att det är värt besväret, smärtan och allt vad det innebär och att det faktiskt hjälper mig något. Inte tvärtom - som så mycket annat jag testat och gått igenom.

Känner mig kluven...  men känner att jag inte har så många alternativ. Något måste jag göra och av pest och kolera är det ju bara att välja. På något vis. Eftersom min läkare (som jag har stor respekt för, tack Greger!) i alla fall tycker det är värt att testa så känner jag att det kanske är så. Å andra sidan har även Greger fel ibland. Men som sagt..  jag har inte så många alternativ för tillfället och något måste jag ju göra. Den som lever får se.