Jaha, då var vi här igen. Magen har inte riktigt varit med mig den här morgonen (heller). Kan bero på att jag var lite extra stressad över att bli klar med magen innan maken försvann iväg för att springa sitt Solomon trail lopp idag? Kan bero på att jag lade större delen av dagen igår till att försöka trösta en grinig liten tjej som inte nöjde sig med annat än att jag gick omkring och bar på henne hela dagen? Det sätter sina spår. Speciellt när man har en kropp som inte fungerar som den ska.
Hur som helst. Bestämde mig (dum som jag var/är) för att testa den där vattenbulben jag fick från kirurgen igen. Vad hände? Vattnet fastnade såklart. Så nu sitter man här med hela tarmen full med vatten som kluckar runt och ställer till det. Försöker med en relaxit för att bli av med det eftersom det här vattnet (både nu och av ren erfarenhet jag har ju varit med många gånger förr) tenderar att förvärra tarmproblemen nåt kolossalt.
Får se om det funkar.. jag tvivlar.. oavsett arg på mig själv eftersom det blev en relaxit mer än vad jag hade tänkt mig. Försöker ju att dra ner på dem.. :( lyckats sådär bra kan man väl sammanfatta det som.
Kroniska tarmproblem har ju oftast tätt samband med trauman man varit med om i livet. Många gånger är det värt att ställa sig frågan när de startade eller när de eskalerade, om det är förknippat med någon speciell händelse i livet? Jag vet precis när mina tarmproblem eskalerade till den grad de är i idag och när de förvärrats. Visst var det en parasitinfektion som drog igång skiten 2003 men eftersom jag redan hade min svaga punkt i tarmen (sedan födseln) kanske det inte var så konstigt att det var just magen som gick åt skogen? Händelserna därefter gjorde inte saken bättre. Samma år var jag med om en otäck grej i England och det var efter den händelsen som jag för första gången hamnade på akuten med tarmvred. Sen den dagen har det bara gått utför.
Vet att min mage genom åren blivit otroligt dålig på att hantera stress. Eller jag. Hade inte så ont av det förr, inbillade jag mig i alla fall, men nu - i kombination med övriga tarmproblem. -. är stressfaktorn en faktor som jag till varje pris försöker utesluta men som är helt omöjligt att helt bli fri ifrån. En vanlig mage mår inte bra av stress och en sjuk mage mår ännu sämre. Det är bara att konstatera.
Hur som helst. Bestämde mig (dum som jag var/är) för att testa den där vattenbulben jag fick från kirurgen igen. Vad hände? Vattnet fastnade såklart. Så nu sitter man här med hela tarmen full med vatten som kluckar runt och ställer till det. Försöker med en relaxit för att bli av med det eftersom det här vattnet (både nu och av ren erfarenhet jag har ju varit med många gånger förr) tenderar att förvärra tarmproblemen nåt kolossalt.
Får se om det funkar.. jag tvivlar.. oavsett arg på mig själv eftersom det blev en relaxit mer än vad jag hade tänkt mig. Försöker ju att dra ner på dem.. :( lyckats sådär bra kan man väl sammanfatta det som.
Kroniska tarmproblem har ju oftast tätt samband med trauman man varit med om i livet. Många gånger är det värt att ställa sig frågan när de startade eller när de eskalerade, om det är förknippat med någon speciell händelse i livet? Jag vet precis när mina tarmproblem eskalerade till den grad de är i idag och när de förvärrats. Visst var det en parasitinfektion som drog igång skiten 2003 men eftersom jag redan hade min svaga punkt i tarmen (sedan födseln) kanske det inte var så konstigt att det var just magen som gick åt skogen? Händelserna därefter gjorde inte saken bättre. Samma år var jag med om en otäck grej i England och det var efter den händelsen som jag för första gången hamnade på akuten med tarmvred. Sen den dagen har det bara gått utför.
Vet att min mage genom åren blivit otroligt dålig på att hantera stress. Eller jag. Hade inte så ont av det förr, inbillade jag mig i alla fall, men nu - i kombination med övriga tarmproblem. -. är stressfaktorn en faktor som jag till varje pris försöker utesluta men som är helt omöjligt att helt bli fri ifrån. En vanlig mage mår inte bra av stress och en sjuk mage mår ännu sämre. Det är bara att konstatera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar