söndag 30 september 2012

Denna värk!

Vi hade en trevlig kväll i goda vänners lag igår. Vädret till trots och värken till trots var humöret faktiskt ganska bra. Bättre än jag hade kunnat vänta mig. Fick dessutom lillan att somna strax innan våra gäster dök upp, vilket innebar att vi kunde sitta ner och äta allihop i lugn och ro (nåja, för och varmrätt i alla fall) innan hon vaknade igen. När hände det sist? Normalt sitter jag och äter med henne sparkandes i knät. Får sällan behålla all mat för mig själv. Inte för att hon äter den, men hon kladdar gärna med den ;) 

När hon vaknade rann dock humöret ut i sanden ganska snabbt. Från en strålandes glad liten tjej som plirade nyfiket på våra gäster gick det (tyvärr) snabbt över i grin när pappa fick ta över ;) Det är det här med kvinnligt handlag.. jag säger bara det.. mamma kan!! *S* nej, jag skojar bara. Det är tillfället som avgör vem eller VAD som duger bäst för sekunden. Igår var det inte mycket som stämde när humöret slog över. Men det löste sig det med. Det krävde ungefär en timme på "dansgolvet" men sen började hon slappna av och när hon väl slocknade sov hon resten av kvällen (då våra gäster var här). 

Magen? Kanondålig!! Usch, säger jag bara. Slutade med att jag tog ipren trots allt. Hjälpte den? Inte ett skvatt! Kramper, värk.. smärta, gaser.. allt det där tusen gånger värre än vanligt - och då är "vanligt" i min värld = ganska kasst.. :-/ men usch..  hade en oerhört trevlig kväll trots allt men det var tufft rent smärtmässigt. Det tar på krafterna att gå runt och ha ont hela tiden.

Sov inte mycket inatt heller. Lillan vaknade ganska fort efter att vi lagt oss och efter det kunde hon inte riktigt komma till ro. Hon var liksom lite inne i andra andningen? Sparkade, fäktade, gruffade.. men sov själv vidare. Hennes päron (=vi) hade inte lika lätt att sova med denna lilla väderkvarn mellan oss. Men, men ..  halv fem bestämde hon ändå att vi sovit nog och att det var dags att gå upp. Fantastiskt med tanke på hur sent vi la oss. Halv tolv i vår värld är väldigt sent. Men, men. På nåt sätt klarar man det med. Det finns en viss charm i att vakna så tidigt söndag morgon av en glad liten tjej som skiner som en sol när hon tittar på en. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar