Rejält bakslag.

Sista veckan har inte varit bra för min del. Inte rent magmässigt i alla fall. Fy fan vad jag har mått! Det har nog blivit lite för mycket. För mycket av allt. Stress inte minst. Har liksom nog ändå och stress på det blir bara för mycket. Magen har bestämt sig för att lägga av totalt och har gjort det också. Har återigen upplevt de här enorma tokjäsningarna som aldrig ger sig och håller mig vaken om nätterna, även de timmar då jag inte kan skylla på min lilla. Humöret har väl varit därefter också. Usch..

Jag hoppas verkligen det skall ge med sig! Kan det vara bakteriepulvret jag stoppade i mig som (dumt av mig att inte kolla noggrannare) innehöll nån fruktosblandning som jag ju vet att jag är känslig mot..   det i kombination med stress? En liten som varit ganska kinkig? En massa beslut som satt griller i skallen på mig? Återigen samtal med läkare som inte lämnar annat än fler frågetecken än de ger svar. Jag vet inte men något har varit rejält galet den här veckan.

Knådade buken halva eftermiddagen igår och trots ett lugnt och trevligt fikabesök av en god väninna igår så ville den sig liksom inte..  idag värker den som skrutt..  känns som det bara ligger där o väntar på att smälla upp igen.

Som det ser ut nu lär nya botoxinjektioner vänta på sig. Lång kötid och få platser. Ingen bra kombo för min del! Hoppas jag kan få testa den där mastcellsregleraren under tiden, men ännu har licensansökan inte dimpt ner i brevlådan. Jag förmodar att min läkare i samråd med kirurgen vill att vi väntar med det ena tills det andra är gjort. Logiskt men jobbigt när man bara vill att saker o ting skall bli bra.. bättre.. bäst.. tja, allt det där helt enkelt.