Det var ett rätt talande reportage på tv-nyheterna igår. Det här om antibiotikaresistensen i vårt land (och resten av världen för den delen!) och hur mycket den ökat det senaste året. 14%. Det talar sitt tydliga och (i min uppfattning) skrämmande språk. Med tanke på att ingen ny antibiotika är under utveckling. Puckona (om man får kalla dem så) som tog fram anibiotikan från början trodde ju att denna skulle vara för evigt. Alltså, att man rått bot på de elaka bakterierna. Det var nog inte många som räknade med denna enorma ökning av resistenta bakterier. "Någon" förutspådde faktiskt att det skulle bli så här (man talade om ett bakslag redan då, jag tror jag läst en siffra på ca tjugo år eller något liknande), men som vanligt var det inte många som lyssnade. I alla fall inte de som sitter på makten och pengarna. Får man lov att säga "som vanligt!?
Att bakterierna är jordens äldsta livsform borde tala sitt tydliga språk. Att de kan kopiera dna och föra över till andra arter, att de kan leva med och utan syre - det borde säga oss en del. Vår historia är en droppe i havet i jämförelse med den bakterierna besitter. De har överlevt det mesta och har ett förvånansvärt finurligt sätt att anpassa sig till de mest ogynnsamma förhållanden och göra dem gynnsamma.
Det talades i reportaget på tv om att det är våra små som drabbas hårdast. Det är det som skrämmer mig. Våra små har ännu inte lyckats bygga upp ett tillräckligt kraftfullt försvar för att kunna motstå dessa bakteriella angrepp. Ju starkare immunförsvar en individ har desto större är chansen att hon överlever även de elakaste av bakterier. Immunförsvaret byggs som bekant upp genom tarmfloran. Tarmfloran får vi med oss från födseln. Grunden till den i alla fall. Vad vi äter och hur vi lever sedan påverkar hur den artar sig under resten av vårt liv. Om vi ammats, fötts vagnialt eller med snitt, om vi är för tidigt födda eller fullgångna.. allt detta spelar roll. Det är också här min oro kommer in i bilden. Den där oron som hängt över mig sedan lillan föddes och som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Oron över att hon faktiskt föddes med snitt och att hon inte fick de rätta förutsättningarna från början. En bebis som föds vaginalt får med sig av tarmfloran och bakteriefloran i moderns vagina, medans en som föds med snitt kommer ut i en steril miljö och de första bakterier en sådan liten individ utsätts för är de bakterier som ev sjukvårdspersonal bär omkring på. Inte optimalt med andra ord.
Jag ger min lilla bebisabakterier i ersättningen nu för att hon skall ha de bästa förutsättningarna hon kan ha under rådande omständigheter. Jag ammade så länge jag kunde, men man skall hålla ihop själv också som någon sa till mig. En halv mamma är ingen bra mamma. Fem månader är absolut bättre än inga månader!
Jag tror starkt på probiotika istället för antibiotika, silver och naturliga substanser som oregano, grapefruktextrakt och så vidare för att ta kål på bakterier och virus (de lite lättare varianterna som inte kräver dunderstora antibiotikakurer - för det är ju så den här typen av resistens utvecklats - genom att vi använt antibiotika till allt, även sådant som egentligen inte krävt det.) Det "glada åttiotalet" - vem minns inte det? Själv käkade jag antibiotika tre år i rad mot acne.. undrar varför min bakterieflora ballade ur? Not. Men då var det ingen som ens talade om antibiotikaresistens eller biverkningar. Visste man om att de existerade var man fanimej forskare eller nåt åt det hållet!
Ok, det var dagens funderingar. Bakterier med andra ord. På gott och ont. Jag letar förgäves efter bra bakterier på nära håll.
Att bakterierna är jordens äldsta livsform borde tala sitt tydliga språk. Att de kan kopiera dna och föra över till andra arter, att de kan leva med och utan syre - det borde säga oss en del. Vår historia är en droppe i havet i jämförelse med den bakterierna besitter. De har överlevt det mesta och har ett förvånansvärt finurligt sätt att anpassa sig till de mest ogynnsamma förhållanden och göra dem gynnsamma.
Det talades i reportaget på tv om att det är våra små som drabbas hårdast. Det är det som skrämmer mig. Våra små har ännu inte lyckats bygga upp ett tillräckligt kraftfullt försvar för att kunna motstå dessa bakteriella angrepp. Ju starkare immunförsvar en individ har desto större är chansen att hon överlever även de elakaste av bakterier. Immunförsvaret byggs som bekant upp genom tarmfloran. Tarmfloran får vi med oss från födseln. Grunden till den i alla fall. Vad vi äter och hur vi lever sedan påverkar hur den artar sig under resten av vårt liv. Om vi ammats, fötts vagnialt eller med snitt, om vi är för tidigt födda eller fullgångna.. allt detta spelar roll. Det är också här min oro kommer in i bilden. Den där oron som hängt över mig sedan lillan föddes och som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Oron över att hon faktiskt föddes med snitt och att hon inte fick de rätta förutsättningarna från början. En bebis som föds vaginalt får med sig av tarmfloran och bakteriefloran i moderns vagina, medans en som föds med snitt kommer ut i en steril miljö och de första bakterier en sådan liten individ utsätts för är de bakterier som ev sjukvårdspersonal bär omkring på. Inte optimalt med andra ord.
Jag ger min lilla bebisabakterier i ersättningen nu för att hon skall ha de bästa förutsättningarna hon kan ha under rådande omständigheter. Jag ammade så länge jag kunde, men man skall hålla ihop själv också som någon sa till mig. En halv mamma är ingen bra mamma. Fem månader är absolut bättre än inga månader!
Jag tror starkt på probiotika istället för antibiotika, silver och naturliga substanser som oregano, grapefruktextrakt och så vidare för att ta kål på bakterier och virus (de lite lättare varianterna som inte kräver dunderstora antibiotikakurer - för det är ju så den här typen av resistens utvecklats - genom att vi använt antibiotika till allt, även sådant som egentligen inte krävt det.) Det "glada åttiotalet" - vem minns inte det? Själv käkade jag antibiotika tre år i rad mot acne.. undrar varför min bakterieflora ballade ur? Not. Men då var det ingen som ens talade om antibiotikaresistens eller biverkningar. Visste man om att de existerade var man fanimej forskare eller nåt åt det hållet!
Ok, det var dagens funderingar. Bakterier med andra ord. På gott och ont. Jag letar förgäves efter bra bakterier på nära håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar