Det har varit lite kaos i mitt liv sista dagarna. Inte bara negativt kaos, men kaos i det stora hela. Så mycket stress och så mycket tankar som farit runt. Hur har magen mått av detta? Allt annat än bra. Jag tror det är en ganska bra sammanfattning faktiskt.
Så vad har då skapat detta kaos i knopp och kropp? Hus! Detta stoooora dilemma som liksom legat och gnagt länge nog i våra tankar nu. Så kom då dagen när vi fann vårt hus. I alla fall ett hus till att börja med som vi hoppas att vi skall komma att trivas i. Kanske inte direkt geografiskt perfekt och kanske inte heller lika nytt som vi hade önskat, men i det stora hela ett bra hus. Grundutförandet finns där. Relativt lågt för att underlätta underhåll (nu snackar jag målning och sånt som Martin Timell och de där andra gubbarna borde ha bra mycket bättre koll på än vad jag har), en ganska stor - men inte alltför stor - tomt för hundar och barn att springa omkring på. En ganska stor altan, ett rymligt kök, tillräckligt många rum och så vidare och så vidare. Inget akut dräneringsbehov, inget akut takomlägg.. det gladde oss att höra igår vill jag lova. Hade nämligen huset på besiktning igår och det var en väääldigt nervös dag. Därefter bankbesök. Det är stora grejer det här. Inte konstigt det krullat sig i magen kanske?
Sova..? Nej. Det har inte funnits i min värld de sista dagarna. Sova får jag som bekant göra ett annat liv. Nu ligger det här huset o mal i tankarna på mig och jag hoppas att så snart det hela är överstökat med papper o allt så skall det kännas lite lugnare i både kropp o knopp. Det är en förhoppning i alla fall. Det blir nog bra när vi väl kommit dit. Det är bara resan.. eller vägen dit.. som känns väldigt överväldigande stor just nu!
Fick förresten samtal från min kirurg på Huddinge idag. Bara sådär! Helt utan bokad telefontid. Att jag inte satte i halsen!? Hon ville höra hur det gått med botoxen och jag berättade precis som det var. Den har gjort något, spasmerna håller inte i lika länge och de stiger inte lika långt upp i tarmen MEN det har inte löst några problems förutom det. Hon föreslog att vi kör en hästinjektion botox under narkos och även sätter botox högre upp i tarmen för som hon uttryckte det "min tarm mår ju inte speciellt bra" och jag har en "överjävlig sfinkter dessutom". Jo, tack jag vet.. men som vanligt inga garantier. hon ville dock belysa att de operationer man tidigare diskuterat i hennes ögon omvärderats. Sns:en står fortfarande på bordet men de andra vill hon inte längre ha med i matchen på grund av alla biverkningar och risker de medför. Risker som kan göra att jag, om möjligt (jag vet att det är möjligt efter alla skräckexempel jag hört talas om.. ) blir ännu sämre. Det får bara inte hända..
Nästa steg är alltså att hon pratar ihop sig med min läkare och samtycker han blir det förmodligen mer nervgift i tarmarna för min del. Den som lever får se..
Så vad har då skapat detta kaos i knopp och kropp? Hus! Detta stoooora dilemma som liksom legat och gnagt länge nog i våra tankar nu. Så kom då dagen när vi fann vårt hus. I alla fall ett hus till att börja med som vi hoppas att vi skall komma att trivas i. Kanske inte direkt geografiskt perfekt och kanske inte heller lika nytt som vi hade önskat, men i det stora hela ett bra hus. Grundutförandet finns där. Relativt lågt för att underlätta underhåll (nu snackar jag målning och sånt som Martin Timell och de där andra gubbarna borde ha bra mycket bättre koll på än vad jag har), en ganska stor - men inte alltför stor - tomt för hundar och barn att springa omkring på. En ganska stor altan, ett rymligt kök, tillräckligt många rum och så vidare och så vidare. Inget akut dräneringsbehov, inget akut takomlägg.. det gladde oss att höra igår vill jag lova. Hade nämligen huset på besiktning igår och det var en väääldigt nervös dag. Därefter bankbesök. Det är stora grejer det här. Inte konstigt det krullat sig i magen kanske?
Sova..? Nej. Det har inte funnits i min värld de sista dagarna. Sova får jag som bekant göra ett annat liv. Nu ligger det här huset o mal i tankarna på mig och jag hoppas att så snart det hela är överstökat med papper o allt så skall det kännas lite lugnare i både kropp o knopp. Det är en förhoppning i alla fall. Det blir nog bra när vi väl kommit dit. Det är bara resan.. eller vägen dit.. som känns väldigt överväldigande stor just nu!
Fick förresten samtal från min kirurg på Huddinge idag. Bara sådär! Helt utan bokad telefontid. Att jag inte satte i halsen!? Hon ville höra hur det gått med botoxen och jag berättade precis som det var. Den har gjort något, spasmerna håller inte i lika länge och de stiger inte lika långt upp i tarmen MEN det har inte löst några problems förutom det. Hon föreslog att vi kör en hästinjektion botox under narkos och även sätter botox högre upp i tarmen för som hon uttryckte det "min tarm mår ju inte speciellt bra" och jag har en "överjävlig sfinkter dessutom". Jo, tack jag vet.. men som vanligt inga garantier. hon ville dock belysa att de operationer man tidigare diskuterat i hennes ögon omvärderats. Sns:en står fortfarande på bordet men de andra vill hon inte längre ha med i matchen på grund av alla biverkningar och risker de medför. Risker som kan göra att jag, om möjligt (jag vet att det är möjligt efter alla skräckexempel jag hört talas om.. ) blir ännu sämre. Det får bara inte hända..
Nästa steg är alltså att hon pratar ihop sig med min läkare och samtycker han blir det förmodligen mer nervgift i tarmarna för min del. Den som lever får se..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar