SNS - då var man där..

Inte så läckert men så såg det ut igår!

Nu var det alltså gjort. Efter en dag me ångest igår innan operationen är den alltså över. Timmarna sniglade sig fram. Jag måste erkänna att jag var rätt nervös ett tag. En halvtimme blev lätt en dag. Kändes som i alla fall. Att jag var uppe sen fem på morgonen gjorde inte direkt saken bättre. Men för att äta senast klockan sex, vad hade jag för val? Kände att jag inte direkt klarade mig hela dagen utan mat i magen om jag inte skulle svimma av blodsockerfall.. operationen var trots allt inte planerad förrän klockan ett på dagen.

Magen lämna ifrån sig förvånansvärt mycket med tanke på tid och omständigheter. Dock inte så mycket som kanske hade behövts för jag hade verkligen KANONVÄRK både i bilen och i väntan på operationen. Trodde ett tag jag skulle börja kräkas eller tuppa av, så jävligt mådde jag o så ont gjorde det i magen. Att jag sen skulle ligga på magen under själva ingreppet var ju inte direkt optimalt.. men man klarar mer än vad man tror!

Jag bad dem droga ner mig så mycket som möjligt, och visst fick jag lugnande men de var inte så villiga att söva ner mig. Dock fanns beredskapen ifall jag inte skulle klara av att genomföra det utan att bli sövd (de hade nog uppfattat min rädsla från gången då jag tuppa av på behandlingsrummet när vi träffades första gången och bara pratade..). Behövde dock inte bli sövd. Jag fixa det ändå. Fick lite "vita drömmar" eller "after work" känsla som de så fint beskrev det, narkosläkarna (roliga prickar de förgyllde min tillvaro där det vill jag lova!). Smärtan? Det kändes. Det går inte att förneka. Men jämfört med den smärta jag förknippade det med eller hade att relatera till.. det vill säga den där elektrostimuleringen i ändtarmen - så var det ärligt talat ingenting i jämförelse! Det värsta kom ju sen.

När magen braka loss med gaser som inte ville ut och benet började rycka (det rycker o krampar fortfarande) och det gör ont att vända sig och sådär.. men som sagt det värsta är magen.. som inte velat komma igång ännu. Det vanliga suget, det jag brukar ha varje dag har inte kommit. PUH! Det är ett steg i rätt riktning, den där totala krampen som ALLTID kommer. Inte lika mycket smällande gaser heller som liksom bara jäser upp från ingenstans.. gaser sure.. men inte på samma sätt. Magen är otroligt uppspänd. Som en badboll. Stor o stenhård o värker, men gaserna flyttar inte på sig uppåt som de brukar. En del har jag lyckats klämma ur mig men mycket är kvar o känns otroligt jobbigt. Det gör ont. Inga toabesök heller ännu.. o ingen medicin intagen för att underlätta.. 

Pratade med Östra idag (de verkar inte ha så stor koll o detta oroar mig.. de är vänliga o så men mina frågor kan de inte besvara.. manualen kan jag läsa själv liksom..) och jag ska ner igen imorgon för att se om inställningarna i dosan går att ändra så kramperna i benet släpper och tarmen kan komma igång istället.. vi får väl se..  känner mig ganska orolig att det inte skall sätta fart av sig själv, för de mediciner jag normalt tar är beroende av brädläge. Utan brädan blir magen ännu värre.. det är ju liksom det som är grejen.. o värre (större) än den är just nu får den inte bli för då hamnar jag ju på sjukan :( dit vill jag inte om jag inte själv bestämt att jag ska dit!