Halleluhja magsjuka är fantastiskt!

Hela dagen igår var lite halvfantastisk för mig. Mådde som sagt apa. Kände mig kräkfärdig o magen ömma som satan. Buksmärtor kallar vi dem. Molvärk är ett annat, väl beskrivande ord. Summa summarum: magsjuka. Men gud så lycklig jag var över den. Kunde till o med acceptera att magen spände upp sig o växte o växte eftersom jag kände att det kommer en gräns där den väljer att låta mig springa på dass o göra mig av med eländet. Det gjorde den. Gång på gång. Lite jobbigt när vi var ute och gick o det inte fanns nån toa i närheten, men tanken över att bara BEHÖVA gå på toa gjorde mig lycklig.

Det är sjukt vad man uppskattar när man har en kropp som normalt inte fungerar som den ska. Man blir lycklig över att bli "sjuk som folk i allmänhet". Hur långt har det inte gått då?

Mailade Danmark idag. Bad dem om hjälp.. att se till att jag får en permanent elektrod. Vill ha! Jag är helt övertygad om den saken.. jag SKA ha en elektrod. Om jag så ska bråka mig genom hela vårdsverige igen.. jag är ju van.. kanske ska ta jobb som läkare-patient medlare? Coach? Skulle säkerligen bli flitigt anlitad. O hatad av hela läkarkåren... men å andra sidan, det är jag ju redan. Man kommer ingenstans utan att bråka idag. Att jamsa med leder ingenvart. Tragiskt men sant. Vill man något o ska man få något gäller det att stå på sig och propsa på sin sak. Vara påläst och slåss med näbbar och klor. I krig och kärlek är allt tillåtet. För mig definierar jag detta som krig. Det är ett krig, ett personligt krig. Mellan mig, min kropp och denna jävla sjukvård.