Får man ens säga så...? Kan man önska att man vore magsjuk vare dag.. åtminstone varannan? Förmodligen inte, det är inte sunt. Men å andra sidan, hur sunt är det att gå med ständig värk och aldrig kunna gå på dass? Inte alls. Inte i min värld i alla fall. Jag hörde en tjej med rännskita beklaga sig en gång. Fel person att beklaga sig för (mig) på just den punkten, även om jag förstår att hennes problem var lika handikappande som mina egna om än på andra grunder.. de blir ju liksom lika inskränkande tillslut. Oavsett om man springer på dass hela tiden eller inte springer på dass alls.. - det är ett handikapp oavsett. Hur som helst, den här tjejen önskade att hon slapp gå på toa.. jag tror hon hade ångrat den önskan ganska fort om hon testat en vecka i mitt liv.. en vecka förresten? En dag räcker mer än väl. Man hinner ganska snart känna hur jävligt det är när kroppen vägrar göra sig av med allt avfall man drar på sig.
Magsjukan verkar vara som bortblåst idag. Fan. Känner mig nästan lite sorgsen? Kändes så skönt att kunna springa på dass igår.. så lätt? Idag känner jag mig tung o svullen igen. Magen spränger. Underbart är kort? Inget varar för evigt? Alla dessa uttryck, ordspråk - kalla dem vad man vill - de finns där av en anledning. Kanske för att de stämmer? I min värld stämmer de väldigt väl.
Får inte ens på mig brallorna nu. Svullen som jag vet inte vad. Jag börjar våndas lite smått över hur jag ska kunna komma i min bröllopsklänning om drygt två månader? Hm. Kan bli tajt. Har inte ens provat den sen i oktober.. har lagt på mig fem kilo sen dess (medvetet, oj vad jag har kämpat!) och har dessutom svullnat upp som en badboll nu.. kan bli intressant att se hur det går. Får väl beställa spännresår på sparköp eller nåt. Hade varit snyggt... not! Men men, med våld och vaselin..?
Idag är magen bråkig. Det märkts nog. Inte minst på mina inlägg. Jag ska väl inte klaga, jag lever, jag är på benen.. jag har förberett en brakmiddag tills ikväll. Stackars mamma hon får äta vare sig hon vill eller inte inär jag är på besök. Själv vet jag inte om jag behöver all denna mat just nu, magen gör det definitivt inte.. men nåt ska man roa sig med så varför inte äta gott när man kan?
Magsjukan verkar vara som bortblåst idag. Fan. Känner mig nästan lite sorgsen? Kändes så skönt att kunna springa på dass igår.. så lätt? Idag känner jag mig tung o svullen igen. Magen spränger. Underbart är kort? Inget varar för evigt? Alla dessa uttryck, ordspråk - kalla dem vad man vill - de finns där av en anledning. Kanske för att de stämmer? I min värld stämmer de väldigt väl.
Får inte ens på mig brallorna nu. Svullen som jag vet inte vad. Jag börjar våndas lite smått över hur jag ska kunna komma i min bröllopsklänning om drygt två månader? Hm. Kan bli tajt. Har inte ens provat den sen i oktober.. har lagt på mig fem kilo sen dess (medvetet, oj vad jag har kämpat!) och har dessutom svullnat upp som en badboll nu.. kan bli intressant att se hur det går. Får väl beställa spännresår på sparköp eller nåt. Hade varit snyggt... not! Men men, med våld och vaselin..?
Idag är magen bråkig. Det märkts nog. Inte minst på mina inlägg. Jag ska väl inte klaga, jag lever, jag är på benen.. jag har förberett en brakmiddag tills ikväll. Stackars mamma hon får äta vare sig hon vill eller inte inär jag är på besök. Själv vet jag inte om jag behöver all denna mat just nu, magen gör det definitivt inte.. men nåt ska man roa sig med så varför inte äta gott när man kan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar