Har idag gjort nåt jag kanske inte borde. Bestämt mig för att experimentera lite med inställningarna på min teststimulator. Eftersom jag inte har en diagnos de av erfarenhet vet vilka frekvenser som skall användas så kan jag ju lika gärna experimentera lite på egen hand. Sagt o gjort. ökat R från ca tjugo till tjugofem. Känner mig lite smått svimfärdig eftersom det spränger i magen, men nu har i alla fall pirret kommit tillbaks på "rätt ställen". Har dessutom stuckit hål på plasten vid elektroden där luftbubbland bildats och satt över en ny inspektionstejp. Sitter bättre ser det ut som. Bra med en händig blivande make!!
Har även ökat strömstyrkan till fyra. Gjorde det redan imorse. Problemet är att det krampar på fel ställen när jag skall gå på dass så då får jag dra ner styrkan (klarar ändå inte tömma tarmen, men har i alla fall lyckats klämma ur mig lite vid två tillfällen idag, bara en sån sak...) medan jag får dra upp den däremellan för annars krampar den på grund av det.. nån slags balans.. är det jag försöker finna. Om jag lyckas? Återstår att se. Tror ändå elektroden sitter någorlunda rätt i och med att det faktiskt fortfarande känns.. även om de inte riktigt sitter där den satt från början för det är ju en helt annan känsla nu. Vi får väl se. Kanske har den förlorat den verkan som den från början hade (gaserna vill ju inte ut som de ville då och jag har fått tillbaks de tarmkramper jag blev av med från början..) men det är svårt att avgöra i och med att kroppen vänjer sig också. Skall avvakta kvällen ut, se vad som händer när jag äter igen och se hur jag gör imorgon med samtalet till Östra. Oavsett måste jag få testa andra sidan också.. men trots all denna tokvärk och uppblåsta jävulsmage så är jag ganska övertygad om att jag vill ha en permanent dosa. Min tarm är inte som andra. Den reagerar inte lika fort och när den gör det vänjer den sig ganska snabbt... så min tanke är att den i kombination med mina egna teorier och procedurer faktiskt kan bidra till en hållbar situation/lösning... vi får väl se. Skam den som ger sig?
Det är nog invaginationen som ser till att det tar stopp nu. Tarmen matar på men det kommer inte vidare...
Har även ökat strömstyrkan till fyra. Gjorde det redan imorse. Problemet är att det krampar på fel ställen när jag skall gå på dass så då får jag dra ner styrkan (klarar ändå inte tömma tarmen, men har i alla fall lyckats klämma ur mig lite vid två tillfällen idag, bara en sån sak...) medan jag får dra upp den däremellan för annars krampar den på grund av det.. nån slags balans.. är det jag försöker finna. Om jag lyckas? Återstår att se. Tror ändå elektroden sitter någorlunda rätt i och med att det faktiskt fortfarande känns.. även om de inte riktigt sitter där den satt från början för det är ju en helt annan känsla nu. Vi får väl se. Kanske har den förlorat den verkan som den från början hade (gaserna vill ju inte ut som de ville då och jag har fått tillbaks de tarmkramper jag blev av med från början..) men det är svårt att avgöra i och med att kroppen vänjer sig också. Skall avvakta kvällen ut, se vad som händer när jag äter igen och se hur jag gör imorgon med samtalet till Östra. Oavsett måste jag få testa andra sidan också.. men trots all denna tokvärk och uppblåsta jävulsmage så är jag ganska övertygad om att jag vill ha en permanent dosa. Min tarm är inte som andra. Den reagerar inte lika fort och när den gör det vänjer den sig ganska snabbt... så min tanke är att den i kombination med mina egna teorier och procedurer faktiskt kan bidra till en hållbar situation/lösning... vi får väl se. Skam den som ger sig?
Det är nog invaginationen som ser till att det tar stopp nu. Tarmen matar på men det kommer inte vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar