Så var den här dagen snart avklarad också. Hann inte skriva nåt inlägg imorse. Var uppe vid fem pga att jag skulle ta mig iväg på de där antagningsproverna till utbildningen jag sökt i göteborg. Som bättat för katastrof med min mage. O magmässigt blev det just så. :-/ Katastrof. Min mage pallar inte att ta sig iväg tidigt utan alla dessa rutiner som jag så länge arbetat in för att få dagen att fungera på bästa sätt. Det går åt skogen. Jag minns med en gång hur jag mådde när jag plågade mig till jobbet varje dag bara för att krascha på dassgolvet när jag väl kom dit. Sen var det en enda stor nedräkning tills det var dags att ÄNTLIGEN få komma hem och göra nåt åt denna enorma smärta.
Jag saknar inte den biten. Inte det minsta. Men jag saknar det sociala och meningsfullheten med att ha ett jobb. Det är väl mest därför jag släpade mig iväg till de här testerna hälsan till trots. Min förhoppning är ju att bli bättre med SNS och kunna få en såpass dräglig vardag att jag i alla fall kan arbeta deltid.. att plugga och få lite mer valmöjligheter känns som en bra start. Men det gäller ju att klara av eländet också. Att sitta i skolbänken som det är just nu funkar inte alls. Förhoppningen är att detta skall ändras under sommaren..
Testet tog drygt två timmar. Kass information om vad som skulle göras, halvflummig personal men ändå trevlig.. testerna i sig gick nog åt skogen. Datatestet för att jag missuppfatta hur det funkade och svenskan för att jag helt enkelt är kass vad gäller synonymer av krångliga svenska ord!! Vissa av dem kan jag helt enkelt inte och då är man ganska rökt känns det som. Vi får se. Fick i alla fall 91& precision på datatestet så det klarade jag och hade 4800 nånting nedslag på femton minuter. Jag kikade lite på grannarna och kunde konstatera att det nog var ganska bra. Däremot är jag missnöjd över mina felslag som bara var ren nervositet och idioti eftersom jag missupffatade uppgiften till en början.. det vill säga att man inte kunde gå tillbaks och rätta - inte ens det sista skrivna ordet. Man är inte van vid sånt. Jag rättar mig själv för jämnan. Det var trots allt över tio år sen (!!) jag satt i skolbänken på det viset.. herregud vad tiden går! Inte undra på man börjar ana antydan till rynkor lite här o där ;)
Hur som haver. Imorgon är det dags. Nerverna börjar sätta in. Konstigt nog är jag ändå förvånansvärt lugn. Fick mail från en kvinna som själv genomgått sns i förra veckan - något som gjorde mig lite lugnare - hennes operation verkar ha gått bra och hon mår dessutom bättre! Puh! Tack och lov. Att vi inte lider av precis samma grej så det blir svårt att utvärdera effekten pga det och att hon fick narkos som jag inte kommer få gör naturligtvis saken lite mer svårbedömd.. men jag hoppas det ska gå bra och att jag får det resultat jag väntat på så länge.. imorgon händer det. Det är med fasa och förväntan jag räknar ner idag. Det här kan bli förändringen på livet och det kan också bli det bakslag jag inte behöver just nu. Vi får se.
Jag saknar inte den biten. Inte det minsta. Men jag saknar det sociala och meningsfullheten med att ha ett jobb. Det är väl mest därför jag släpade mig iväg till de här testerna hälsan till trots. Min förhoppning är ju att bli bättre med SNS och kunna få en såpass dräglig vardag att jag i alla fall kan arbeta deltid.. att plugga och få lite mer valmöjligheter känns som en bra start. Men det gäller ju att klara av eländet också. Att sitta i skolbänken som det är just nu funkar inte alls. Förhoppningen är att detta skall ändras under sommaren..
Testet tog drygt två timmar. Kass information om vad som skulle göras, halvflummig personal men ändå trevlig.. testerna i sig gick nog åt skogen. Datatestet för att jag missuppfatta hur det funkade och svenskan för att jag helt enkelt är kass vad gäller synonymer av krångliga svenska ord!! Vissa av dem kan jag helt enkelt inte och då är man ganska rökt känns det som. Vi får se. Fick i alla fall 91& precision på datatestet så det klarade jag och hade 4800 nånting nedslag på femton minuter. Jag kikade lite på grannarna och kunde konstatera att det nog var ganska bra. Däremot är jag missnöjd över mina felslag som bara var ren nervositet och idioti eftersom jag missupffatade uppgiften till en början.. det vill säga att man inte kunde gå tillbaks och rätta - inte ens det sista skrivna ordet. Man är inte van vid sånt. Jag rättar mig själv för jämnan. Det var trots allt över tio år sen (!!) jag satt i skolbänken på det viset.. herregud vad tiden går! Inte undra på man börjar ana antydan till rynkor lite här o där ;)
Hur som haver. Imorgon är det dags. Nerverna börjar sätta in. Konstigt nog är jag ändå förvånansvärt lugn. Fick mail från en kvinna som själv genomgått sns i förra veckan - något som gjorde mig lite lugnare - hennes operation verkar ha gått bra och hon mår dessutom bättre! Puh! Tack och lov. Att vi inte lider av precis samma grej så det blir svårt att utvärdera effekten pga det och att hon fick narkos som jag inte kommer få gör naturligtvis saken lite mer svårbedömd.. men jag hoppas det ska gå bra och att jag får det resultat jag väntat på så länge.. imorgon händer det. Det är med fasa och förväntan jag räknar ner idag. Det här kan bli förändringen på livet och det kan också bli det bakslag jag inte behöver just nu. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar