Det går verkligen troll i det här. Visst hade jag rätt när jag kände på mig att Tuffe inte var fit. Det satte igång rejält igår. Han vare sig åt eller drack på hela dagen. Fick i honom ett par lycopodium piller men det var fanimej inte lätt. De skall hjälpa honom med magen. Men det tar ju tid sånt där och karaktären på hans sjukdom just nu är väl ganska akut uppkommen - kräver akut behandling med andra ord. Utan att äta går det snabbt åt skogen.
Fick i honom lite resorb igår. Med vinbärssmak. Inte bästa lösningen men vad gör man när man inte har nåt bättre hemma? Tänkte försöka hålla vätskebalansen uppe när han inte dricker själv. Fick tvinga i honom med tratt o spruta. Kände mig som Judas. Idag tvingade vi i honom nån halvdecilter med honungsvatten. Han har varit uppe tre gånger inatt och är tokdålig i magen, gasig som bara sjutton o slemmig.. som matte med andra ord? Jag börjar tro att han pickar upp mina energier.. är jag dålig, är han dålig.. mår jag dåligt, mår han dåligt.. mår han dåligt mår jag dåligt.. det är fanimej inte sant.
Har själv varit otroligt dålig i magen sista dagarna. Mycket värre pga nervositeten såklart, det sätter sig direkt på magen - när man redan har en mage som inte funkar är det inte direkt optimalt med orosmoment som spär på eländet.. när Tuffe mår dåligt har jag svårt att fokusera på annat. Han liksom finns där i bakhuvudet o mal hela tiden. Det räcker att han knystar på natten för att jag ska vakna o fatta att nåt är galet - Anders vaknar inte ens av det. Jag märker direkt när något avviker från det normala mönstret. Det sjuka är att jag knappt vaknar om Anders smyger upp på toa o stannar där ett bra tag - om jag sover bra vill säga.. har nog inte lärt mig lyssna efter avvikande mönster på samma sätt vad gäller honom. Men jag hör ju om han låter konstigt ,)
Har otroligt ont i tarmen igen. Uppspänt och jävligt och kan liksom inte göra mig av med denna otroligt påfrestande magsjukeonda diarrén. Kan känna invaginationen och ställena där tarmen inte matar fram ganska tydligt för tillfället. De känns som stora bollar under skinnet och de ömmar. DE går liksom inte att trycka något framåt genom dem utan man får försiktigt "rulla" över dem för att försöka sno upp trasslet. Har gått sådär måste jag säga. Ser inte fram emot dagen, som går i veterinärens tecken.. men det är bara att bita ihop.. för Tuffee skull .. o hoppas att det släpper snart. Att det inte är ännu en leverinflammation som spökar!!
Fick i honom lite resorb igår. Med vinbärssmak. Inte bästa lösningen men vad gör man när man inte har nåt bättre hemma? Tänkte försöka hålla vätskebalansen uppe när han inte dricker själv. Fick tvinga i honom med tratt o spruta. Kände mig som Judas. Idag tvingade vi i honom nån halvdecilter med honungsvatten. Han har varit uppe tre gånger inatt och är tokdålig i magen, gasig som bara sjutton o slemmig.. som matte med andra ord? Jag börjar tro att han pickar upp mina energier.. är jag dålig, är han dålig.. mår jag dåligt, mår han dåligt.. mår han dåligt mår jag dåligt.. det är fanimej inte sant.
Har själv varit otroligt dålig i magen sista dagarna. Mycket värre pga nervositeten såklart, det sätter sig direkt på magen - när man redan har en mage som inte funkar är det inte direkt optimalt med orosmoment som spär på eländet.. när Tuffe mår dåligt har jag svårt att fokusera på annat. Han liksom finns där i bakhuvudet o mal hela tiden. Det räcker att han knystar på natten för att jag ska vakna o fatta att nåt är galet - Anders vaknar inte ens av det. Jag märker direkt när något avviker från det normala mönstret. Det sjuka är att jag knappt vaknar om Anders smyger upp på toa o stannar där ett bra tag - om jag sover bra vill säga.. har nog inte lärt mig lyssna efter avvikande mönster på samma sätt vad gäller honom. Men jag hör ju om han låter konstigt ,)
Har otroligt ont i tarmen igen. Uppspänt och jävligt och kan liksom inte göra mig av med denna otroligt påfrestande magsjukeonda diarrén. Kan känna invaginationen och ställena där tarmen inte matar fram ganska tydligt för tillfället. De känns som stora bollar under skinnet och de ömmar. DE går liksom inte att trycka något framåt genom dem utan man får försiktigt "rulla" över dem för att försöka sno upp trasslet. Har gått sådär måste jag säga. Ser inte fram emot dagen, som går i veterinärens tecken.. men det är bara att bita ihop.. för Tuffee skull .. o hoppas att det släpper snart. Att det inte är ännu en leverinflammation som spökar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar