Inatt var ingen vanlig natt. Ingen bra natt alls faktiskt. Eftersom vi kört den "Berömda fem-minuters metoden" några kvällar nu och lillan (peppar, peppar) fattat ganska snart att hon ska sova när hon nattas i sängen har vi blivit lite bortskämda med all den tid (timmar!) det tagit att lägga henne tidigare. Ja, tack för peppen Pia och Conny. Hårda skolan kanske inte är min stil på den fronten, men det behövdes väl en spark i arslet från er antar jag för att komma igång ;-)
Hur som helst. Trots att hon somnat själv har hon haft en förmåga att väcka sig själv som vanligt efter fyrtiofem minuter. Inte igår. Hon sov som en sten i två timmar. Jag började nästan bli lite orolig. Speciellt som vi tagit febern på hennen innan hon la sig då hon kinkat en del under eftermiddagen och dessutom kändes lite varm. Det var precis som vi befarade (misstänkte kanske är ett bättre ord?) och visst hade hon feber. 38,6. Inte likt henne. Hon har sällan feber. Av den anledningen kinkar jag extra mycket när hon har det.
När vi lagt oss vaknade hon igen, men lyckades ändå hålla sig lugn i sin säng. Bestämde oss för att försöka få henne att somna om på egen hand. Vid halv tolv tiden hostade hon till. Ett host som inte lät som det skulle (mammahörseln, ni vet) och jag for upp ur sängen och insåg att visst, jag hade rätt igen. Det var ingen vanlig hosta hon spydde. Inte som en gris. Inte som hon gjort tidigare när hon spyr utan en tjock gegga som mest var gegga (inte massa mat) och mitt i all denna gegga fanns ett STORT uppsvullet russin. Hon fick upp lite mer slem efter det, men sen spydde hon inte mer. Var dock likblek och hängde på mig som en hösäck. Stackars söta, rara lilla tjej! Resten av natten låg hon och gnydde i min armhåla (ja, hon liksom buffar in sig där) och det blev inte nån vidare nattsömn för någon av oss. Inte inatt heller. Fick dock i henne lite nutramigen när hon vaknade till igen och imorse fick jag (peppar, peppar) i henne lite gröt och brödbitar. Hade inte räknat med det efter natten som gått så jag får vara glad för det. Nu sover hon igen. Dödstrött trots att hon vaknade vid halv åtta (sent för att vara henne!) när hon brukar vakna senast halv sju. Halv sex, sex är väl mer normalt i hennes värld..
Skall försöka ta mig iväg på mammadejt ikväll. Jag har ju inte varit med så mycket på sistone. Inte mått prima, haft en dotter som kinkat och dessutom denna operation som ställt till det för mig en del. Nu har det mesta läkt ihop och jag har kommit underfund med hur den fungerar och vad som passar mig bäst. Finliret jobbar jag fortfarande på, men det är lite svårt att ändra inställningar när läkarna gör sig oanträffbara på Östra. Kan ju inte direkt gå in i läkarenheten och ändra själv...
Hur som helst. Får se om det blir av. Allt hänger på det egna måendet (har inte direkt varit på topp den här veckan. På topp i min värd då alltså.. ) och på hur lillan beter sig under resten av dagen. Åker inte iväg om hon visar tecken på försämring. Annars är det nog ett bra tillfälle att låta maken mysa med henne, ensam utan mig :)
Hur som helst. Trots att hon somnat själv har hon haft en förmåga att väcka sig själv som vanligt efter fyrtiofem minuter. Inte igår. Hon sov som en sten i två timmar. Jag började nästan bli lite orolig. Speciellt som vi tagit febern på hennen innan hon la sig då hon kinkat en del under eftermiddagen och dessutom kändes lite varm. Det var precis som vi befarade (misstänkte kanske är ett bättre ord?) och visst hade hon feber. 38,6. Inte likt henne. Hon har sällan feber. Av den anledningen kinkar jag extra mycket när hon har det.
När vi lagt oss vaknade hon igen, men lyckades ändå hålla sig lugn i sin säng. Bestämde oss för att försöka få henne att somna om på egen hand. Vid halv tolv tiden hostade hon till. Ett host som inte lät som det skulle (mammahörseln, ni vet) och jag for upp ur sängen och insåg att visst, jag hade rätt igen. Det var ingen vanlig hosta hon spydde. Inte som en gris. Inte som hon gjort tidigare när hon spyr utan en tjock gegga som mest var gegga (inte massa mat) och mitt i all denna gegga fanns ett STORT uppsvullet russin. Hon fick upp lite mer slem efter det, men sen spydde hon inte mer. Var dock likblek och hängde på mig som en hösäck. Stackars söta, rara lilla tjej! Resten av natten låg hon och gnydde i min armhåla (ja, hon liksom buffar in sig där) och det blev inte nån vidare nattsömn för någon av oss. Inte inatt heller. Fick dock i henne lite nutramigen när hon vaknade till igen och imorse fick jag (peppar, peppar) i henne lite gröt och brödbitar. Hade inte räknat med det efter natten som gått så jag får vara glad för det. Nu sover hon igen. Dödstrött trots att hon vaknade vid halv åtta (sent för att vara henne!) när hon brukar vakna senast halv sju. Halv sex, sex är väl mer normalt i hennes värld..
Skall försöka ta mig iväg på mammadejt ikväll. Jag har ju inte varit med så mycket på sistone. Inte mått prima, haft en dotter som kinkat och dessutom denna operation som ställt till det för mig en del. Nu har det mesta läkt ihop och jag har kommit underfund med hur den fungerar och vad som passar mig bäst. Finliret jobbar jag fortfarande på, men det är lite svårt att ändra inställningar när läkarna gör sig oanträffbara på Östra. Kan ju inte direkt gå in i läkarenheten och ändra själv...
Hur som helst. Får se om det blir av. Allt hänger på det egna måendet (har inte direkt varit på topp den här veckan. På topp i min värd då alltså.. ) och på hur lillan beter sig under resten av dagen. Åker inte iväg om hon visar tecken på försämring. Annars är det nog ett bra tillfälle att låta maken mysa med henne, ensam utan mig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar