Det har varit en jobbig natt inatt. Lillan har sovit uruselt (knappt något alls) vilket lett till att ingen av oss sovit något vidare. En smärre pers med gröten imorse med (men jag fick i henne nästan allt jag hade önskat jag skulle få i henne av den miniportion blandad med grädde som jag gjorde åt henne) men jag är i alla fall nöjd med min insats idag. Lillans också för den delen. Hon skötte sig bra får jag säga. Även om munnen knep mer än gapade ;-)
Magen däremot är ren o skär katastrof idag. Så orolig och uppjäst. Känns som en tickande bomb. Magsjukevärk. Moler, kör.. jag tror de flesta kan relatera till den känslan. Har tom varit på dass två gånger idag REDAN utan mina resulax. Nästan så man blir lite lycklig av det även om det värker så jag håller på att gå av. Tänk att en sån sak som att gå på dass kan skapa såna känslor av lycka?! Efter mina "standardresulax" om minst två per morgon fortsätter tarmen att värka, spöka, blåsa upp sig, köra runt. Hade hoppats på en bättre start på dagen idag då vi skall till tandläkaren med lillan för första gången idag. Det är inte bara en utan två perser vi har framför oss: första är att ta oss dit. Jag är inte så naiv att jag tror att det går lika bra som förra gången utan att först ha varit med om det. Andra persen är själva besöket. Lillan har ju inte direkt varit förtjust i att besöka läkare förr..
Magen däremot är ren o skär katastrof idag. Så orolig och uppjäst. Känns som en tickande bomb. Magsjukevärk. Moler, kör.. jag tror de flesta kan relatera till den känslan. Har tom varit på dass två gånger idag REDAN utan mina resulax. Nästan så man blir lite lycklig av det även om det värker så jag håller på att gå av. Tänk att en sån sak som att gå på dass kan skapa såna känslor av lycka?! Efter mina "standardresulax" om minst två per morgon fortsätter tarmen att värka, spöka, blåsa upp sig, köra runt. Hade hoppats på en bättre start på dagen idag då vi skall till tandläkaren med lillan för första gången idag. Det är inte bara en utan två perser vi har framför oss: första är att ta oss dit. Jag är inte så naiv att jag tror att det går lika bra som förra gången utan att först ha varit med om det. Andra persen är själva besöket. Lillan har ju inte direkt varit förtjust i att besöka läkare förr..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar