Pratade med BVC idag. Igen. Angående Olivias matstrejk. Jag blir så förbaskat trött. Trött på att inte få några vettiga råd, trött på att få frågan ifall jag "tycker det är jobbigt..?" Klart fan jag tycker det är jobbigt! Det är jobbigt för alla inblandade parter när ens barn inte äter. Allt annat vore väl onormalt? Att äta är liksom nödvändigt för att överleva. När man ska kämpa vid varje måltid blir det ganska fort rätt jobbigt. Men tydligen är lösningen på alla problem att PRATA bort dem, inte att ta ett enkelt prov, göra en enkel undersökning - kolla att allt är ok? Att viktkurvan följs verkar vara A och O och är den Ok så är det tydligen Ok med allt annat också. Mainstreamtänk.
Ok, jag är kanske lite extra nojjig. Kan hända beror det på att jag själv blivit så illa behandlad av sjukvården och att jag blivit misstrodd och trampad på större delen av mitt liv. Av just vården. Tills jag hittade en läkare som fattade grejen, tog mig på allvar och började gräva lite. Jag ber bara om några enkla saker, några enkla prover för att ge mig de svar jag behöver.
Är det något fel? I så fall behöver vi göra något åt det i tid. Är allt som det ska. Ok, då får vi kämpa vidare. Då går den här matstrejken över av sig själv. Tillslut. Men att prata bort besvären hjälper inte mig. Inte min dotter heller. Jag vill bara veta vad jag har att spela med. Är det verkligen för mycket begärt? Ett par dagar kan vem som helst strejka och bråka med maten, men när det fortsätter vecka ut och vecka in.? Utan att det verkar vara något annat fel på henne? Klart man blir orolig och smått knäckt på kuppen. Nåja, det ska väl ge sig det här med. Min dotter har en stark vilja (precis som jag) och är ungefär lika envis också.. kanske snäppet värre än vad jag är. Hon äter det hon vill ha NÄR hon vill ha det i de MÄNGDER hon själv väljer.
Men tyvärr är de ju allt som oftast alldeles för små och att äta på golvet känns inte helt optimalt. I soffan funkade det ypperligt igår. Inga protester. God aptit. Kanske är det matbordet och stolen hon valt att förknippa med olust och strejk? Jag vet inte. Men vi testar soffan igen ikväll så får vi se. Det vänder ju lika snabbt som löven blåser på marken. Mainstreamtänk är inte min grej. Jag ser hellre sidovägarna. Tar av på dem som verkar lockande. Mainstream.. det finns det så många andra som är.
Ok, jag är kanske lite extra nojjig. Kan hända beror det på att jag själv blivit så illa behandlad av sjukvården och att jag blivit misstrodd och trampad på större delen av mitt liv. Av just vården. Tills jag hittade en läkare som fattade grejen, tog mig på allvar och började gräva lite. Jag ber bara om några enkla saker, några enkla prover för att ge mig de svar jag behöver.
Är det något fel? I så fall behöver vi göra något åt det i tid. Är allt som det ska. Ok, då får vi kämpa vidare. Då går den här matstrejken över av sig själv. Tillslut. Men att prata bort besvären hjälper inte mig. Inte min dotter heller. Jag vill bara veta vad jag har att spela med. Är det verkligen för mycket begärt? Ett par dagar kan vem som helst strejka och bråka med maten, men när det fortsätter vecka ut och vecka in.? Utan att det verkar vara något annat fel på henne? Klart man blir orolig och smått knäckt på kuppen. Nåja, det ska väl ge sig det här med. Min dotter har en stark vilja (precis som jag) och är ungefär lika envis också.. kanske snäppet värre än vad jag är. Hon äter det hon vill ha NÄR hon vill ha det i de MÄNGDER hon själv väljer.
Men tyvärr är de ju allt som oftast alldeles för små och att äta på golvet känns inte helt optimalt. I soffan funkade det ypperligt igår. Inga protester. God aptit. Kanske är det matbordet och stolen hon valt att förknippa med olust och strejk? Jag vet inte. Men vi testar soffan igen ikväll så får vi se. Det vänder ju lika snabbt som löven blåser på marken. Mainstreamtänk är inte min grej. Jag ser hellre sidovägarna. Tar av på dem som verkar lockande. Mainstream.. det finns det så många andra som är.
Är det soffan som funkar så kör soffan. Man får välja sina strider. Göra det som funkar. Så gör det. För din skull.
SvaraRaderaJa, precis så tänker jag.. jag körde soffan igår igen.. på lunch. Frukost gick hyfsat (allt är relativt!) jämfört med tidigare dagar så jag hade goda förhoppningar om att även lunch skulle gå bra. Big mistake! Gjorde den inte. Tvärtom. Trots att vi satt i soffan, på golvet, i matstolen, stod vid spisen.. tja, oavsett vad vi gjorde igår hamnade maten på golvet. Började tugga sen spottade hon ut igen. Massor :-/ Samlar i kindpåsarna som en liten hamster.. funkade dock igår kväll igen. Efter den "enorma dagsransonen" av en halv port gröt med smör och grädde samt två små barnyoghurtar... :-/ Hu.
Radera