Gjorde ett besök på NÄL tidigare idag. Har en hudförändring som de skulle kolla på efter remiss från VC. Trodde inte (eftersom jag ringde och frågade häromdagen och sköterskan sa att det bara handlade om ett besök den här gången) att de skulle göra något ingrepp idag, men till min stora förvåning och lika stora tacksamhet tog de bort skiten direkt. Tack o lov för det. Slipper jag gå o vänta på den skiten i sommar.. och får förhoppningsvis svar lite snabbare också. Svar på vad det var så att säga. Förhoppningen är väl att det bara var nån vanlig utväxt som beror på virus (tydligen väldigt vanligt och inget man kan göra något åt) med lite mindre tur rör det sig om nån form av basaliom, men det trodde läkaren inte att det var. Jag hoppas hon har rätt. Det räcker med elände på den fronten.
Så.. med plåster i tinningen och lite rödblont hår (ja, det rann en del blod och håret var liksom ivägen.. ;-)) är jag hemma igen. Hemma för att ta tag i dagens andra pers: lillanmatning. Maken var med henne till BVC imorse för att bilda sig en egen uppfattning och kanske trycka på lite extra.. han kom därifrån med samma uppfattning som jag: de har inga vettiga råd att komma med som vi inte redan testat för länge länge sen. Jaja, de skulle i alla fall diskutera henne med läkarteamet o se om de behöver ta några prover eller så.. hon följer fortfarande sin kurva (ja, tro fasen det som vi kämpar med maten!) så där finns ju inget avvikande för deras del.. bara två nojjiga föräldrar som inte svälter ut barnet tillräckligt länge.
Hur som helst. Dagens matning (eftermiddag innan tupplur) gick faktiskt förvånansvärt bra. Gjorde en macka med lite kalkon och ost och en liten sån där yoghurtsmoothie Just in case. De gick ner båda två. Inte en hel macka såklart, men i hennes värld en bra portion. I hennes värld= i min värld. Idag är jag rätt nöjd med mig själv och med min insats. Med Olivias också. Tänk att man kan bli så glad för så lite! Hela dagen blir så mycket bättre.. att slippa en liten börda och kunna njuta istället. Njuta av att se henne utvecklas istället för att oroa sig för att hon inte äter som hon ska. Every little helps... :)
Så.. med plåster i tinningen och lite rödblont hår (ja, det rann en del blod och håret var liksom ivägen.. ;-)) är jag hemma igen. Hemma för att ta tag i dagens andra pers: lillanmatning. Maken var med henne till BVC imorse för att bilda sig en egen uppfattning och kanske trycka på lite extra.. han kom därifrån med samma uppfattning som jag: de har inga vettiga råd att komma med som vi inte redan testat för länge länge sen. Jaja, de skulle i alla fall diskutera henne med läkarteamet o se om de behöver ta några prover eller så.. hon följer fortfarande sin kurva (ja, tro fasen det som vi kämpar med maten!) så där finns ju inget avvikande för deras del.. bara två nojjiga föräldrar som inte svälter ut barnet tillräckligt länge.
Hur som helst. Dagens matning (eftermiddag innan tupplur) gick faktiskt förvånansvärt bra. Gjorde en macka med lite kalkon och ost och en liten sån där yoghurtsmoothie Just in case. De gick ner båda två. Inte en hel macka såklart, men i hennes värld en bra portion. I hennes värld= i min värld. Idag är jag rätt nöjd med mig själv och med min insats. Med Olivias också. Tänk att man kan bli så glad för så lite! Hela dagen blir så mycket bättre.. att slippa en liten börda och kunna njuta istället. Njuta av att se henne utvecklas istället för att oroa sig för att hon inte äter som hon ska. Every little helps... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar