Hm, jag förstår inte riktigt. Verkar inte som mina senaste inlägg publicerats. Skumt. Gjorde inlägg både lördag och söndag, men det verkar inte som de hamnat här på bloggen. Man kan undra vart de hamnat istället? I och för sig har datorn krånglat lite, men ändå? Har ju inte direkt fått några hands up om att det inte skulle fungera. Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag hoppas det här inlägget hamnar rätt i alla fall.
Har haft en hektisk helg. Hektisk rent magmässigt och hektisk rent händelsemässigt. Det är väl sådär att antingen händer ingenting och man går hemma ensam och tretar i veckor - sedan händer plötsligt allt på en gång. Ja, allt och lite till. Precis som när en olycka sällan kommer ensam är det allt som oftast så att när man bokat in en lunchfika eller träff med någon blir det flera såna tillfällen på raken. På gott och ont såklart!
Igår hade vi kombinerat morsdagsfirande och kalas för Anders. Mysigt! Vädret visade sig från sin bästa sida så vi kunde vara ute större delen av tiden. Tack och lov för det. Allt blir så mycket enklare när man kan vara ute och gräva ner fötterna i gräset :)
Jag tyckte att magen skötte sig rätt bra under dagen, trots att den bråkat en del på förmiddagen innan gästerna kom. Gick dock åt pipsvängen när jag skulle ta hand om den då kalaset var slut. Lillan trilskades, magen bestämde sig för att börja pumpa men inte vilja släppa igenom... ja, det var smärre kaos på alla fronter men på något sätt gick det ju det med. Lillan fortsatte dock på trilskandets bana hela natten och mellan kvart i ett och halv fem imorse var vi vakna. Puh. Bäddade inte för en bra dag idag precis. Blev dock klart över förväntan när min gamla barndomskamrat gjorde oss sällskap på lunch. Ännu en fin dag i solen med en badande dotter och en ljummen rabarberpaj. Det kan jag leva med. Att peta makaroner i gräset gick dessutom mycket bättre än att äta dem vid bordet så även där känner jag mig rätt nöjd idag.
Vad gäller lördagen så fick jag ett efterlängtat läkarsamtal som jag för övrigt missade på fredagen. Eller ja, missade och missade det var ju inte direkt planerat att läkaren skulle ringa mig klockan sju en fredagkväll! Fick samtalet klockan fem på lördagen istället. Bakteriedoktorn om man får kalla honom så. Nya funderingar efter att ha läst igenom hela min sjukdomshistoria från 2006 och framåt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han sa dock att bakterier kommer förmodligen inte hjälpa mig eftersom det framgår TYDLIGT av mina journaler att jag faktiskt har ett mekaniskt hinder i tarmen. TACK FÖR DET säger jag bara. Det är ju det jag sagt i snart tio år som ingen förbaskad läkare verkar lyssna på. Som de antingen glömmer bort eller förtränger och som de försöker råda bot på med mediciner som aldrig kan komma åt den biten. Han ifrågasatte vad som hände med rektopexin. Tarmupphängningen. Den som skulle hjälpa mig få ett bättre liv. Ja, gudarna vet vad som hände. Förhoppningsvis leder hans inblandning och gedigna journalläsning till att han refreshar minnet hos de läkare jag faktiskt går hos idag och som behandlar mig. Allt som oftast känns det ju som om att de glömt bort den här, väldigt relevanta biten.
Har haft en hektisk helg. Hektisk rent magmässigt och hektisk rent händelsemässigt. Det är väl sådär att antingen händer ingenting och man går hemma ensam och tretar i veckor - sedan händer plötsligt allt på en gång. Ja, allt och lite till. Precis som när en olycka sällan kommer ensam är det allt som oftast så att när man bokat in en lunchfika eller träff med någon blir det flera såna tillfällen på raken. På gott och ont såklart!
Igår hade vi kombinerat morsdagsfirande och kalas för Anders. Mysigt! Vädret visade sig från sin bästa sida så vi kunde vara ute större delen av tiden. Tack och lov för det. Allt blir så mycket enklare när man kan vara ute och gräva ner fötterna i gräset :)
Jag tyckte att magen skötte sig rätt bra under dagen, trots att den bråkat en del på förmiddagen innan gästerna kom. Gick dock åt pipsvängen när jag skulle ta hand om den då kalaset var slut. Lillan trilskades, magen bestämde sig för att börja pumpa men inte vilja släppa igenom... ja, det var smärre kaos på alla fronter men på något sätt gick det ju det med. Lillan fortsatte dock på trilskandets bana hela natten och mellan kvart i ett och halv fem imorse var vi vakna. Puh. Bäddade inte för en bra dag idag precis. Blev dock klart över förväntan när min gamla barndomskamrat gjorde oss sällskap på lunch. Ännu en fin dag i solen med en badande dotter och en ljummen rabarberpaj. Det kan jag leva med. Att peta makaroner i gräset gick dessutom mycket bättre än att äta dem vid bordet så även där känner jag mig rätt nöjd idag.
Vad gäller lördagen så fick jag ett efterlängtat läkarsamtal som jag för övrigt missade på fredagen. Eller ja, missade och missade det var ju inte direkt planerat att läkaren skulle ringa mig klockan sju en fredagkväll! Fick samtalet klockan fem på lördagen istället. Bakteriedoktorn om man får kalla honom så. Nya funderingar efter att ha läst igenom hela min sjukdomshistoria från 2006 och framåt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han sa dock att bakterier kommer förmodligen inte hjälpa mig eftersom det framgår TYDLIGT av mina journaler att jag faktiskt har ett mekaniskt hinder i tarmen. TACK FÖR DET säger jag bara. Det är ju det jag sagt i snart tio år som ingen förbaskad läkare verkar lyssna på. Som de antingen glömmer bort eller förtränger och som de försöker råda bot på med mediciner som aldrig kan komma åt den biten. Han ifrågasatte vad som hände med rektopexin. Tarmupphängningen. Den som skulle hjälpa mig få ett bättre liv. Ja, gudarna vet vad som hände. Förhoppningsvis leder hans inblandning och gedigna journalläsning till att han refreshar minnet hos de läkare jag faktiskt går hos idag och som behandlar mig. Allt som oftast känns det ju som om att de glömt bort den här, väldigt relevanta biten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar