Någon hörde mig!

Tack kära mamma för att du tog med dig Tuffe igår. Han fick semester och vi med. Alltså, problemet ligger ju inte vid Tuffe utan snarare vid Lukas enorma avundsjuka.. men när Tuffe går på semester (och slipper Lukas ett tag ;-) ) får även vi lite lugn o ro i stugan.. Lukas har inte lika mycket att konkurrera med eller vara avundsjuk på (om man bortser från lillan då.. han sitter troget och väntar under hennes matstol på de eventuella rester som kan komma flygandes genom luften och hitta sin väg till hans enorma gap) och blir på så sätt mycket lugnare han med. Tack!

Igår hade jag en jävulseftermiddag och kväll med magen. Ville sig inte alls. Fick ur mig en jävla massa (men så fort jag tar nåt som bulkar upp skiten känns det som det bara blir ÄNNU mer att bli av med, ännu mer som kan värka i tarmen?!) skit men inte sjutton hjälpte det...   fler medel, fler som fastnade.. mer värk! Massa bubbel o gaser dessutom. Huuuu...  O en kinkig liten såklart. Vet inte hur länge jag dansade runt med henne på vardagsrumsgolvet igår (skivorna blir snabbt sönderspelade i det här hushållet!) innan jag tillslut fick henne att slockna (en sisådär tio minuter på sin höjd?) men slut var jag..   trodde natten skulle gå åt pipan.. med magen, med lillan.. med allt.. trots att vi var en hund mindre i sängen på kvällen.. men TACK! Någon hörde mig. Lillan vaknade inte femtioelva gånger (det räckte med två) och hon gnydde och sparkade sig inte igenom resterande del av natten... Lukas låg rätt lugnt och min mage fick vila mellan matningarna.. tack! Jag lyckades faktiskt somna om. Bara en sån sak... Vad lite sömn kan göra för en trasig kropp???