Arrrrrghhhh...

Jaha.. ännu en kväll utan sömn. Den här gången på grund av en orolig bebis som vaknade hela tiden och när hon väl sov var det grannen som hade fest inunder oss... vad ska man säga? Vad är väl en bal på slottet. Som min make konstaterade är det rätt otroligt hur stor skillnad det är på granne och granne. De förra grannarna vi hade under oss hörde vi knappt av under de nästan tre år vi bodde i samma trappuppgång.

Sen de flyttade och nya grannen tog över har vi förundrats över hur otroligt mycket vi hör från lägenheten nedanför..  som natt och dag. Det är nästan så man kan fundera över om ljudisoleringen försvann med de andra grannarna ;-) Tack o lov att vi bara har nån vecka kvar att bo här ... hade inte pallat med oljudet på permanent basis. Hade lätt blivit den elaka bitchen en trappa upp! Grannfejden hade väl varit ett faktum lika säkert som att jag inte hade klarat av att hålla käft. Nu gör jag det. En vecka kan jag stå ut. Bitchen får hålla sig i skinnet! Man blir lätt känslig av lite för mycket oljud när sömnen tryter och man inte får en chans att ta igen den. Helgerna blir heliga och sömnen som man förväntar sig att få får liksom inte utebli. Det är lätt att bitchen inom en tar överhand.

Magen? Jag svarar den frågan med ett frågetecken. Ännu ingen förbättring. Sömnbrist brukar inte direkt gynna en redan taskig tarmstatus. Jag hoppas det blir bättre under dagen...