Jag vet inte vad jag skall tro om den stundande botoxbehandlingen. De tidigare injetionerna har ju inte räckt till för att få kramperna att släppa och såren (fissures) har inte läkt. Denna gången är det meningen att jag skall få en "hästdos" botox under narkos och förhoppningen om förbättring är självfallet ganska hög.. även om jag har lite svårt att tro på det i dagsläget. Jag vågar ärligt talat inte tro på något förrän det är gjort. Har inte direkt reagerat som man "ska" på de tidigare ingrepp jag varit med om och hoppats på.
Läst en del om just botox och hur stor effekt den faktiskt förväntas ha. Som min kirurg sa till mig är oddsen bättre för små barn (antar att de är mer oförstörda och har större chans att självläka än en gammal kossa som jag?!) än för oss vuxna men enligt henne har jag fortfarande en chans att förbättras. Antar (eller hoppas?) att de inte skulle förslå detta annars... ? I alla fall. Efter vad jag läst mig till (på pubmed, forskningsresultat och så vidare och så vidare) är chansen till en förbättring bättre med botox än med nitrosalvan (men den hjälpte å andra sidan inte ett piss) och bättre än placebo men sämre jämfört med operation i form av sphincterotomy. Detta är en metod där man i princip skär sönder slutmuskeln för att få den att "slappna" av och läka ihop igen. I mina öron låter det som man skapar nya problem i form av ärrvävnad som ställer till det på sikt men å andra sidan har den här typen av behandling absolut bäst resultat till permanent förbättring. Permanent förresten? Allt är relativt. Vid cancer räknar man ju med att någon är frisk då fem år gått utan att cancern kommit tillbaks. Fem år. Det kallar inte jag permanent. Jag tror ärligt talat inte man följer upp dessa operationer (sphincterotomy) tillräckligt lång tid efter för att ha koll på vilka biverkningarna faktiskt blir. Att fissurerna inte återkommit inom "rimlig" tid innebär ju inte att andra problem inte uppstått på resans gång..
En av artiklarna publicerade på pubmed http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22336789
Läst en del om just botox och hur stor effekt den faktiskt förväntas ha. Som min kirurg sa till mig är oddsen bättre för små barn (antar att de är mer oförstörda och har större chans att självläka än en gammal kossa som jag?!) än för oss vuxna men enligt henne har jag fortfarande en chans att förbättras. Antar (eller hoppas?) att de inte skulle förslå detta annars... ? I alla fall. Efter vad jag läst mig till (på pubmed, forskningsresultat och så vidare och så vidare) är chansen till en förbättring bättre med botox än med nitrosalvan (men den hjälpte å andra sidan inte ett piss) och bättre än placebo men sämre jämfört med operation i form av sphincterotomy. Detta är en metod där man i princip skär sönder slutmuskeln för att få den att "slappna" av och läka ihop igen. I mina öron låter det som man skapar nya problem i form av ärrvävnad som ställer till det på sikt men å andra sidan har den här typen av behandling absolut bäst resultat till permanent förbättring. Permanent förresten? Allt är relativt. Vid cancer räknar man ju med att någon är frisk då fem år gått utan att cancern kommit tillbaks. Fem år. Det kallar inte jag permanent. Jag tror ärligt talat inte man följer upp dessa operationer (sphincterotomy) tillräckligt lång tid efter för att ha koll på vilka biverkningarna faktiskt blir. Att fissurerna inte återkommit inom "rimlig" tid innebär ju inte att andra problem inte uppstått på resans gång..
En av artiklarna publicerade på pubmed http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22336789
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar