Det är väl inte så konstigt egentligen. Har ju inte direkt sovit nåt vidare de senaste sex månaderna, inte dessförinnan heller för den delen.. och vem hade väl väntat sig mer sömn sen man blev mamma? Inte jag. Men ändå är jag förbannat trött.. kanske hör det till saken att jag inte sov något innan operation, vilket tydligen var ganska viktigt att göra - men vad gör man när man helt enkelt inte KAN sova? När inte ens de starkare sömnpillren jag fick utskrivna hjälpte? Inte mycket.
Har förstått att om jag ska sova får jag göra det på dagen. Men hur ska jag kunna sova på dagen när det är den enda chansen jag har att ta hand om magen? Det måste jag ju göra för att hålla ihop.. att lägga mig o däcka ihop när jag har chansen att få rätsida på den är inte riktigt min melodi..
Lillan är precis färdigmatat och färdigrapad för den här gången. Om ungefär två o en halv timme är det dags igen, om hon inte bestämmer sig för att vakna och vara hungrig innan dess vill säga. Det gäller att ta vara på tiden däremellan! Är otroligt glad att jag fått detta tillfälle att lära känna min egen lilla dotter (hur sjukt låter inte det? MIN EGEN LILLA DOTTER, vem hade väl trott det för ett år sen eller två ??) och spendera all tid jag kan med henne. Men det går inte att sticka under stol med att det tar på krafterna, de man inte hade från början. Det kommer vara så värt det, det är jag övertygad om. För en sak är säker: man sätter den lilla främst i alla lägen. Oavsett hur man själv mår. En barnmorska rådde mig att ta hand om mig själv i första hand, för att sedan kunna klara av att ta hand om lillan. Men på nåt sätt fungerar man tvärtom. Jag tror det är ganska naturligt!
Har förstått att om jag ska sova får jag göra det på dagen. Men hur ska jag kunna sova på dagen när det är den enda chansen jag har att ta hand om magen? Det måste jag ju göra för att hålla ihop.. att lägga mig o däcka ihop när jag har chansen att få rätsida på den är inte riktigt min melodi..
Lillan är precis färdigmatat och färdigrapad för den här gången. Om ungefär två o en halv timme är det dags igen, om hon inte bestämmer sig för att vakna och vara hungrig innan dess vill säga. Det gäller att ta vara på tiden däremellan! Är otroligt glad att jag fått detta tillfälle att lära känna min egen lilla dotter (hur sjukt låter inte det? MIN EGEN LILLA DOTTER, vem hade väl trott det för ett år sen eller två ??) och spendera all tid jag kan med henne. Men det går inte att sticka under stol med att det tar på krafterna, de man inte hade från början. Det kommer vara så värt det, det är jag övertygad om. För en sak är säker: man sätter den lilla främst i alla lägen. Oavsett hur man själv mår. En barnmorska rådde mig att ta hand om mig själv i första hand, för att sedan kunna klara av att ta hand om lillan. Men på nåt sätt fungerar man tvärtom. Jag tror det är ganska naturligt!
Jag och min princessa, ett par dar gammal på NÄL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar