Det blev som vi misstänkte, men som jag hade hoppats vi skulle slippa - det vill säga vi blir kvar här ännu ett dygn på BB.. suck.. långfredag känns verkligen LÅNG här. Har man inte varit påpassad förr så.. även om de flesta i personalstyrkan är otroligt goa o gulliga mot oss känner man liksom att det räcker, vi vill komma hem nu.. att förlossningsläkaren (vilken i raden??) inte vill släppa hem oss pga min tarm känns sådär.. för de ger mig ändå inget som funkar.. primperan gånger jag vet inte hur många, movicol o cirlaxoral tillsammans med relaxit det har jag liksom testat förr.. hade det funkat hade jag inte varit där jag är idag. . men detta vill inte gå in?? Min sthlm läkares rekommendationer verkar inte bita på läkarna här, börjar fundera över om det handlar om lillebrorskomplex igen eller om det bara handlar om ren okunskap? Min snittläkare har inte jobbat sedan snittet, och det var ju hon som i första hand skulle tagit till de här medlen om tarmen lagt av.. nu har den gjort det o jag blir lovad att om den inte kommer igång "imorgon" (hur många gånger har de sagt det?) skall de försöka med neostigmin, men dagarna går o ingen vill testa.. antingen är de för oerfarna, eller så är det kväll eller så är det nåt annat.. det liksom går inte in att min tarm är överjävlig efter utebliven tömning på en vecka o fyra måltider om dagen :-/
Att de inte vill släpp hem lillan förrän hon stabiliserat sig i vikt har jag mer förståelse för. Det är ju ett litet liv vi pratar om men samtidigt så gör de inte så mkt mer här än vad vi kan göra själva hemma, dvs mata henne så mkt det går.. vi skall vara kvar tills imorgon är det sagt nu och barnläkaren trodde att vi får åka hem då.. jag håller tummar o tår.. vill inte vara kvar här på påskafton!!
Magen värker som sagt o jag behöver hem o ta hand om den så gott jag bara kan.. vilket definitivt är helt omöjligt härifrån.. lillan behöver dessutom hem o få lugn o ro känner jag, utan allt detta spring.. skall rulla iväg med henne en liten stund medan maken vilar på sängen bredvid (han är ju med o hjälper mig o vi vet väl alla att karlar inte klarar en natt utan fullgod sömn sådär vidare värst.. de är ju inte karlar för intet ;)) det där kommer jag få äta upp!!
Att de inte vill släpp hem lillan förrän hon stabiliserat sig i vikt har jag mer förståelse för. Det är ju ett litet liv vi pratar om men samtidigt så gör de inte så mkt mer här än vad vi kan göra själva hemma, dvs mata henne så mkt det går.. vi skall vara kvar tills imorgon är det sagt nu och barnläkaren trodde att vi får åka hem då.. jag håller tummar o tår.. vill inte vara kvar här på påskafton!!
Magen värker som sagt o jag behöver hem o ta hand om den så gott jag bara kan.. vilket definitivt är helt omöjligt härifrån.. lillan behöver dessutom hem o få lugn o ro känner jag, utan allt detta spring.. skall rulla iväg med henne en liten stund medan maken vilar på sängen bredvid (han är ju med o hjälper mig o vi vet väl alla att karlar inte klarar en natt utan fullgod sömn sådär vidare värst.. de är ju inte karlar för intet ;)) det där kommer jag få äta upp!!
Första och främst: grattis till er lilla dotter! Fantastiskt att höra att hon mår bra. :)
SvaraRaderaMen jobbigt för dig och att läkarna (som vanligt?) inte lyssnar på dig. :( Hoppas du snarast får hjälp och snart mår bättre så du till fullo kan njuta av ert lilla underverk.
Kram och hälsa maken
Tack! Ja, visst är det fantastiskt! Dessvärre blir man inte förvånad över att de inte lyssnar utan snarare tvärtom.. man är liksom förberedd på krig.. ? Alltid.. det är så sjukt att det ska behöva vara så, speciellt som en utarbetad handlingsplan fanns.. som inte ens skred i verket. Hemma nu efter en vecka men fortfarande har tarmen inte kommit igång.. så jag har för första gången sen op satt mig på min gamla hederliga motionscykel o trampar.. o trampar.. för att mirakel förhoppningsvis skall ske snart..
RaderaHej gumman! Kikade in här och fick en spännande överraskning - två uppdateringar!! Än en gång grattis till er och er lilla tjej:) Underbart att ni äntligen har henne här!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att ni får komma hem snart, och att du innan dess får hjälp med möjliga försök att få tarmen igång. Det är så tragikomiskt att få höra att man ska vänta, att det säkert kommer igång...när man levt så många år med sig själv och vet hur det fungerar...ja, då är det inte så mycket att orda om:/ Borde inte vara..
Jag håller tummarna för att det blir bättre för dig snart, och att ni alla tre får njuta av varandra i lugn snart! Vi hörs framöver! Många kramar! /Martina
Haha! Ja du två uppdateringar på en vecka det är inte direkt likt mig va? ;) Jag överdriver inte om jag säger att det varit SÅ mycket. På alla plan. Kom hem från näl (på nåder) på påskafton.. efter mkt tjat.. spenderat två dar hos mamma sen dess.. helt slut. Magen är fortf åt skogen vill inte komma igång och det har blivit nån form av vätskesamling ovanför ärret (såklart det drabbar mig vad kunde man vänta ,)) men bm trodde att det är blod som samlats mellan lagren de sytt ihop som kroppen förmodligen tar hand om själv sen.. vi får se..
RaderaBilder på lilltösen (min sparvunge ,)) kommer så fort jag har tillfälle att lägga in några.. nu är vi dock hemma igen så det lär väl bli lite tramp o dator vare sig jag vill eller inte!! Kram tillbaks