Det har tagit några dagar för mig att hitta hit igen. Att magen skulle gå åt fanders det visste jag redan.. men så här? De sista dagarna har varit väldigt omtumlande. Med start i tisdags så har det varit både den bästa o bland de sämsta dagarna i mitt liv. Att jag fixade mig genom kejsarsnittet i tisdags kan jag nog inte riktigt förstå.. det började med att jag höll på att kräkas på narkosläkaren - för att jag var nervös. Sen bestämde de att jag skulle få lugnande inför op som skulle göras i ryggbedövning eftersom jag var så nervig.. för att sedan (på operationsbordet) besluta att jag inte skulle få det.. jag valde själv att test utan då det kunde påverka lillan när hon kom ut och narkospersonalen faktiskt var kanon.. hur mkt folk som helst i rummet och den där ryggbedövningen.. den var en märklig känsla! Lite panik över det hela det måste jag erkänna..
Än värre panik av att jag såg vad de gjorde med min mage i operationslampan bortanför skynket där de arbetade.. jag försökte låta bli att kika. mådde lite illa några gånger men det var nog mest pga ryggbedövningen. När den tagit var benen helt stumma och jag kände hur de drog o slet i mig men det gjorde inte ont. Massa märklga sugande ljud o vips var hon ute. O SKREK! Fick se en geggig liten klump med tungan ute innan de försvann med henne. Min förlossningsläkare hade gissat på 2800 gram jag strax över o min make gissade på runt 2700 g - han hade mest rätt! 46,5 cm lång var hon när hon kom ut. Vår lilla Olivia :) Då kom glädjetårarna.. de var svåra att hålla tillbaks!!
Kände mig otroligt lycklig o stolt över mig själv som klarat det här.. sen var det dags att sy ihop eländet (mig). Tog betydligt längre tid än att plocka ut lilltjejen.. men när det var över tog det inte jättelång tid innan ryggbedövningen började släppa. Bestämde mig för att testa med bara alvedon o ipren o skippa morfin,.. vilket jag klarat mig på tills idag. Men mår bara sämre o sämre i magen. Därav en överjävlig pers. Inte sovit på två dygn pga smärtor och mkt spring på folk hela tiden.. läkare åt höger o vänster som inte förstår sig på mina tarmbekymmer o inte kan komma på nån bra lösning .Brevet från min tarmläkare i sthlm har de sparat som en sista utväg då de själva inte är bekanta med preparatet.. och min förlossningsläkare här som varit i kontakt med min tarmläkare har inte varit i tjänst sen i tisdags.. bäddat för katastrof.. primperan, cirlaxoral, pipar.. you name it det funkar inte. Idag överväger jag starkt att be om lite ketogan. Jag har blivit föreslagen det o propsad på att ta det men nekat pga effekten på tarmen.. vi får väl se hur det blir .Det är uppstått en svullnad nedanför snittet som värker när jag går och den tillsammans med mina tarmbekymmer o dessa överjävliga gaser som vägrar lämna kroppen börjar blir lite för mkt för att jag ska orka..
Maten de serverar är usel men jag har ändå lyckats äta på tok för mkt.. magen som var platt o fin direkt efter op (fick många kommentarer både för den o för min livliga bebis när hon låg i magen o hela kirurgteamet studerade henne!) är idag inte lika platt o fin längre.. uppsvälld trumbuk med tarmgaser som spränger o låter.. :(
Lilltjejen däremot är en pingla! Gud vad stolt jag är .. att ett sånt fint litet liv faktiskt kunnat bo inuti min arma kropp! Naturen är fantastisk. Vore det inte för belöningen (henne) av allt detta elände vet jag inte hur jag hade klarat mig.. o min fantastiske make såklart som ställt upp för mig i vått o torrt o stöttat mig hela vägen genom op o allt annat. Uppdateringar med bilder följer.. men inte nu... är fortfarande kvar på BB o ganska mör.. o har en liten som är HUNGRIG NU!!
Än värre panik av att jag såg vad de gjorde med min mage i operationslampan bortanför skynket där de arbetade.. jag försökte låta bli att kika. mådde lite illa några gånger men det var nog mest pga ryggbedövningen. När den tagit var benen helt stumma och jag kände hur de drog o slet i mig men det gjorde inte ont. Massa märklga sugande ljud o vips var hon ute. O SKREK! Fick se en geggig liten klump med tungan ute innan de försvann med henne. Min förlossningsläkare hade gissat på 2800 gram jag strax över o min make gissade på runt 2700 g - han hade mest rätt! 46,5 cm lång var hon när hon kom ut. Vår lilla Olivia :) Då kom glädjetårarna.. de var svåra att hålla tillbaks!!
Kände mig otroligt lycklig o stolt över mig själv som klarat det här.. sen var det dags att sy ihop eländet (mig). Tog betydligt längre tid än att plocka ut lilltjejen.. men när det var över tog det inte jättelång tid innan ryggbedövningen började släppa. Bestämde mig för att testa med bara alvedon o ipren o skippa morfin,.. vilket jag klarat mig på tills idag. Men mår bara sämre o sämre i magen. Därav en överjävlig pers. Inte sovit på två dygn pga smärtor och mkt spring på folk hela tiden.. läkare åt höger o vänster som inte förstår sig på mina tarmbekymmer o inte kan komma på nån bra lösning .Brevet från min tarmläkare i sthlm har de sparat som en sista utväg då de själva inte är bekanta med preparatet.. och min förlossningsläkare här som varit i kontakt med min tarmläkare har inte varit i tjänst sen i tisdags.. bäddat för katastrof.. primperan, cirlaxoral, pipar.. you name it det funkar inte. Idag överväger jag starkt att be om lite ketogan. Jag har blivit föreslagen det o propsad på att ta det men nekat pga effekten på tarmen.. vi får väl se hur det blir .Det är uppstått en svullnad nedanför snittet som värker när jag går och den tillsammans med mina tarmbekymmer o dessa överjävliga gaser som vägrar lämna kroppen börjar blir lite för mkt för att jag ska orka..
Maten de serverar är usel men jag har ändå lyckats äta på tok för mkt.. magen som var platt o fin direkt efter op (fick många kommentarer både för den o för min livliga bebis när hon låg i magen o hela kirurgteamet studerade henne!) är idag inte lika platt o fin längre.. uppsvälld trumbuk med tarmgaser som spränger o låter.. :(
Lilltjejen däremot är en pingla! Gud vad stolt jag är .. att ett sånt fint litet liv faktiskt kunnat bo inuti min arma kropp! Naturen är fantastisk. Vore det inte för belöningen (henne) av allt detta elände vet jag inte hur jag hade klarat mig.. o min fantastiske make såklart som ställt upp för mig i vått o torrt o stöttat mig hela vägen genom op o allt annat. Uppdateringar med bilder följer.. men inte nu... är fortfarande kvar på BB o ganska mör.. o har en liten som är HUNGRIG NU!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar