Ja, det är en tjänst som används flitigt i det här hushållet. Av mig framförallt. Lättare att komma i kontakt med vården där än vad det är på telefon har jag kommit fram till. Man får i alla fall svar - sen att det kan dröja både tre dagar och flera veckor.. det är en annan sak. Tillgänglighet är ett kluvet begrepp. Om tillgänglighet innebär att man får ett svar som säger "Jag har lagt en lapp" och som sedan inte följs upp av någon fortsättning - då kan man fråga sig vad innebörden av "tillgänglighet" är i det fallet. Om man får ett "läkaren ringer upp dig" till svar blir man smått ihjälstressad - innebär det att man skall gå med telefonen på sig dag o natt o inte våga gå på toa utan att bära den med sig? Tid och datum verkar överskattat. Det minsta man kan begära vore väl ändå att få veta vilken dag man förväntas kunna ta ett läkarsamtal. Men tydligen har jag fel även där.
Väntar nu alltså på att mina "lappar" skall gå fram till berörd person och att denne i sin tur skall fatta luren och ringa mig. Fantastiskt. Hur länge det kan tänkas dröja återstår att se.
Har varit en seg dag. Tog vovvarna på en långpromenix i förhoppning om att det skulle bli en lugnare eftermiddag. Tog dem även med en sväng till torget o ännu en promenad tillsammans med mamma. Hjälpte det. Inte. Resulterade i hundslagsmål som jag fick gå emellan strax efter att vi kommit hem. Som slutade hur? Med skrubbsår på Tuffes hals o en nedblodad päls. Var dock inte hans blod som jag först var rätt för utan från det bett jag själv fick i hakan när jag gick emellan o särade på dem. Fantastiskt. Inte nog med att man har blemmor i fejjan nu har man bitmärken också. Jaja, jag har väl aldrig varit nån skönhet ändå så - det är väl inget att gräma sig över. En ärrad själ är en själ som levt sa någon till mig en gång... det var en vis själ.
Väntar nu alltså på att mina "lappar" skall gå fram till berörd person och att denne i sin tur skall fatta luren och ringa mig. Fantastiskt. Hur länge det kan tänkas dröja återstår att se.
Har varit en seg dag. Tog vovvarna på en långpromenix i förhoppning om att det skulle bli en lugnare eftermiddag. Tog dem även med en sväng till torget o ännu en promenad tillsammans med mamma. Hjälpte det. Inte. Resulterade i hundslagsmål som jag fick gå emellan strax efter att vi kommit hem. Som slutade hur? Med skrubbsår på Tuffes hals o en nedblodad päls. Var dock inte hans blod som jag först var rätt för utan från det bett jag själv fick i hakan när jag gick emellan o särade på dem. Fantastiskt. Inte nog med att man har blemmor i fejjan nu har man bitmärken också. Jaja, jag har väl aldrig varit nån skönhet ändå så - det är väl inget att gräma sig över. En ärrad själ är en själ som levt sa någon till mig en gång... det var en vis själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar