Cancer, en diagnos som skrämmer mig

Jag vet inte hur jag kom att tänka på det idag, men jag snöade in på ämnet "cancer". Kanske för att det kryper närmare och närmare och för att fler och fler unga drabbas? Kanske för att min egen far gick bort i denna hemska sjukdom. Som befaras sluka de flesta av oss i västvärlden. Jag tror inte det är omöjligt att hålla cancern borta. Men jag tror att det kräver aktivt engagemang. Jag tror på att vi själva i mångt och mycket orsakar den miljö i våra kroppar som får cancern att trivas, och om vi ser till att denna miljö blir mindre frodig kan vi komma långt i vår kamp emot cancer. Det svåraste, sa någon, är inte att bekämpa cancer. Det är att hålla den borta. Detta tror jag starkt på. Men det är lättare sagt än gjort.

Jag tror själv att jag en dag kommer drabbas av cancer. Den dagen hoppas jag att jag vet vad jag ska göra och att jag inte litar på den traditionella vården med strålning, operation och cellgiftsbehandling som i sin tur försvagar resten av kroppen och enbart fördröjer det ofrånkomliga. Att cancern kommer tillbaks. Jag hoppas att jag är såpass klar i hjärnan att jag kan fixa min egen behandling eller ta mig till ett ställe där man arbetar med att verkligen få bort cancern och inte bara lägga locket på. Boten finns, men den är inte så enkel att den går att lösa med ett piller eller två.

Jag tror att vår kosthållning, vår miljö, alla gifter vi stoppar i oss, smörjer på oss, omger oss av.. allt sånt spelar in. Vår raffinerade mat, vår frånvaro av naturliga råvaror, vårt vanemässigt stora behov av att hela tiden belöna hjärnan med diverse preparat (jag pratar inte bara droger!) och aldrig låta den vila.. allt detta spelar in. Vår försurade miljö i kroppen blir som en försurad sjö. Vad lever i en försurad sjö? Bara en tanke.. men jag står för den.