Läkarsamtal..

Har sedan förra veckan väntat på att min kirurg skall ringa upp mig. Ärende jag måste diskutera. Ganska allvarligt dessutom. Sköterskorna är medvetna om vad det handlar om o vet att jag MÅSTE ha tag i honom men ännu har inget hänt. Lovar runt men håller tunt?

Ringde sköterskan idag igen för att höra, men nej de har ännu inte fått tag på kirurgen. Bara en vecka kvar o de vet inte ens om han är på plats? Hur svårt kan det vara att ta reda på? En vanlig dödlig som jag själv kan få reda på det genom att ringa växeln o fråga, men på samma avdelning har de ingen koll? Vart är vården påväg egentligen? Jag ringer inte om det inte är väldigt viktigt, det är ett som är säkert. Nu är det viktigt o då ringer jag. Men men, vad är väl en bal på slottet.. som jag sagt så många gånger förr. Jag får vänta o se. Vänta har jag gjort mycket det här året. Det leder bara till mer väntan.

Magen var lika svullen igår. Kanske något bättre på kvällen än under dagen. Hade stekt kantareller till lunch med min mamma. De kom ut hela i dasset fem timmar senare. HELA! Ja, det flöt ett helt gäng med svampar i toan. Mys. Inte. Man undrar vad som händer i min tarm egentligen? Inte konstigt man har ont i magen. Tarmen måste spasma konstant.

Idag har illamåendet varit bättre i alla fall. Ingen svimkänsla heller. Bara denna jävulsmage. Men den hör ju liksom till vardagen. Jag hoppas på att vakna en dag o inse att den inte är det. Att den är ett minne blott. Som jag kan skratta åt. Det vore lycka det. Ren lycka.