Jag läste några skrämmande siffor häromdagen. Både om det enda och det andra. Det kallas statistik. Sen vad statistik innebär, det är en annan fråga. En sak har jag lärt mig. Statistik kan man vinkla precis hur man vill - så den är egentligen inte något jag hakar upp mig alltför mycket på. Lite intressant är det dock att se siffror på vissa saker.. som till exempel..
"The american dream" - USA speglas ofta som världens främsta nation, inte minst inom landet. Därför är det intressant att notera att vid en rankning av hur "Lyckliga" människor är i olika länder hamnar just USA på tredje plats (!). Lite anmärkningsvärt kan man tycka med tanke på att detta land ofta framställs som en förebild och något att eftersträva för övriga länder i världen. Att invånarna i USA dessutom står för den högsta konsumtionen av antidepressiva medel i världen är också ganska tragiskt. Är det detta vi försöker kopiera?? I så fall tycker jag att den amerikanska drömmen bör omvärderas. Lycklig blir man inte genom att inbilla sig att man är lycklig. Lycklig blir man genom att skaffa sig en självkänsla, ett självförtroende och ha en relativt god hälsa. Utan dessa ingredienser inbillar jag mig att det är svårt att vara lycklig. Materiella ting blir man sällan heller lycklig av. Kolla bara på de fattiga människor i ex Indien som med stolta huvuden går raka i ryggen längs de jordiga gatorna omsvärmade av kor och bilar. Jag tror mycket handlar om att se det man har och att lära sig uppskatta det. Sluta sträva efter saker man ändå inte kan uppnå. Men jag kan ha fel även i det fallet.
Sentimental? Knäpp? Jag vet inte hur jag snöade in på det här men jag tyckte det var intressant bara.. det slog mig nämligen när jag var i USA att folk verkade sträva efter en sak: att visa upp sina flashiga prylar, förhöja sig själva genom att vara med i diverse fina "klubbar", gå på speciella fester i speciella kläder som visade vilken "klubb" just de tillhörde.. för mig var det bara så fel. Allt detta ytliga, för mig var det både skrämmande och främmande även om det också var ganska fascinerande. Indien var en helt annan upplevelse. Jag kom dit och såg med fasa det "centrum" vi körde igenom i den skraltiga bussen. Det centrum som bestod av en smutsig plats fylld med röd jord och en massa kossor och människor som luktade. Män framförallt. Då visste jag inte vilket intryck det här landet skulle göra på mig. Det lämnade starka spår. Människor här visade en lycka och en stolthet som jag aldrig tidigare sett. Många ägde inte mycket, men de var stolta över vad de hade och vad de var. Detta, tillsammans med mycket annat, satte djupa spår i mig. På nåt sätt avundades jag deras otroliga stolthet samtidigt som jag inte kunde förstå hur de lyckades med tanke på allt vi hade som de saknade. Jag skämdes.
Nu skriver jag massa strunt. Jag vet inte varför men förmodligen är det nåt som snurrar i min hjärna. Kanske kommer jag på meningen med det senare, kanske inte. Annars får det helt enkelt vara vad det är, en massa tankar som snurrar i mitt huvud o sällan har en djupare mening.
För att tala mer om statistik..Ca 90 000 människor dör varje år i USA till följd av MRSA orsakade infektioner. I Europa ligger den siffran på ca 25- 50 000 lite beroende på hur man räknar. Allt enl uppgift från 200-talets vetenskap. Jag kan tycka det är ganska skrämmande siffror. Jag undrar om vi tar kål på oss själv med hjälp av teknik, mat eller medicin först?
"The american dream" - USA speglas ofta som världens främsta nation, inte minst inom landet. Därför är det intressant att notera att vid en rankning av hur "Lyckliga" människor är i olika länder hamnar just USA på tredje plats (!). Lite anmärkningsvärt kan man tycka med tanke på att detta land ofta framställs som en förebild och något att eftersträva för övriga länder i världen. Att invånarna i USA dessutom står för den högsta konsumtionen av antidepressiva medel i världen är också ganska tragiskt. Är det detta vi försöker kopiera?? I så fall tycker jag att den amerikanska drömmen bör omvärderas. Lycklig blir man inte genom att inbilla sig att man är lycklig. Lycklig blir man genom att skaffa sig en självkänsla, ett självförtroende och ha en relativt god hälsa. Utan dessa ingredienser inbillar jag mig att det är svårt att vara lycklig. Materiella ting blir man sällan heller lycklig av. Kolla bara på de fattiga människor i ex Indien som med stolta huvuden går raka i ryggen längs de jordiga gatorna omsvärmade av kor och bilar. Jag tror mycket handlar om att se det man har och att lära sig uppskatta det. Sluta sträva efter saker man ändå inte kan uppnå. Men jag kan ha fel även i det fallet.
Sentimental? Knäpp? Jag vet inte hur jag snöade in på det här men jag tyckte det var intressant bara.. det slog mig nämligen när jag var i USA att folk verkade sträva efter en sak: att visa upp sina flashiga prylar, förhöja sig själva genom att vara med i diverse fina "klubbar", gå på speciella fester i speciella kläder som visade vilken "klubb" just de tillhörde.. för mig var det bara så fel. Allt detta ytliga, för mig var det både skrämmande och främmande även om det också var ganska fascinerande. Indien var en helt annan upplevelse. Jag kom dit och såg med fasa det "centrum" vi körde igenom i den skraltiga bussen. Det centrum som bestod av en smutsig plats fylld med röd jord och en massa kossor och människor som luktade. Män framförallt. Då visste jag inte vilket intryck det här landet skulle göra på mig. Det lämnade starka spår. Människor här visade en lycka och en stolthet som jag aldrig tidigare sett. Många ägde inte mycket, men de var stolta över vad de hade och vad de var. Detta, tillsammans med mycket annat, satte djupa spår i mig. På nåt sätt avundades jag deras otroliga stolthet samtidigt som jag inte kunde förstå hur de lyckades med tanke på allt vi hade som de saknade. Jag skämdes.
Nu skriver jag massa strunt. Jag vet inte varför men förmodligen är det nåt som snurrar i min hjärna. Kanske kommer jag på meningen med det senare, kanske inte. Annars får det helt enkelt vara vad det är, en massa tankar som snurrar i mitt huvud o sällan har en djupare mening.
För att tala mer om statistik..Ca 90 000 människor dör varje år i USA till följd av MRSA orsakade infektioner. I Europa ligger den siffran på ca 25- 50 000 lite beroende på hur man räknar. Allt enl uppgift från 200-talets vetenskap. Jag kan tycka det är ganska skrämmande siffror. Jag undrar om vi tar kål på oss själv med hjälp av teknik, mat eller medicin först?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar