Så talande och ack så sant?
Har nu gått ca tre veckor sedan de tog bort min provstimulator. Magen har hållit sig förvånansvärt bra för att vara utan den och med tanke på att jag dessutom minskat ner RADIKALT på mina mediciner. Kroppen har väl fått en smärre chock?
Dock började det redan förra veckan, strax före möhippan, att kraftigt förvärras. Magen ville inte vara med.. mer som den var innan provstimuleringen.. alltså de vanliga tarmstoppen o värkarna. Brädfrekvensen har ökat mer o mer och hjälpt mindre och mindre. Igår mådde jag aber. Verkligen aber. Verkligheten kom ikapp. Jag fixar inte så många och långa sena nätter eller krävande dagar. Var barnvakt igår. Härligt med liten frisk fläkt hemma men gud så trött jag var. Kände mig sjuk. Otroligt sjuk. Då inser man att man inte är så fit som man kanske hade önskat. Stupade i säng o somnade faktiskt ganska omgående strax före tio..
Vaknade dock tidigt igen. För tidigt. Utvilad? Nej. Ont? Ja. Trött så jag mår illa. Idag har jag verkligen kanonont i magen. Fick dessutom veta att min läkare är på semester den veckan som representanten från Medtronic i Danmark kan vara med vid operation.. så det lär dra ut på tiden ytterligare.. jag blir så trött.. så fort man får upp hoppet.. nej, det är väl så. Underbart är kort?
Nu lär det blir tidigast vecka 36 och min operationskoordinator är på semester till 17 juli.. så det kan möjligen bli ännu senare.. jag som hoppades på ett bättre liv långt mycket tidigare än så. Det är farligt att börja hoppas för mycket. Man blir lätt så otroligt besviken. Nåja, fram till dess har jag mycket att stå i. Vila får jag göra ett annat liv??
Har nu gått ca tre veckor sedan de tog bort min provstimulator. Magen har hållit sig förvånansvärt bra för att vara utan den och med tanke på att jag dessutom minskat ner RADIKALT på mina mediciner. Kroppen har väl fått en smärre chock?
Dock började det redan förra veckan, strax före möhippan, att kraftigt förvärras. Magen ville inte vara med.. mer som den var innan provstimuleringen.. alltså de vanliga tarmstoppen o värkarna. Brädfrekvensen har ökat mer o mer och hjälpt mindre och mindre. Igår mådde jag aber. Verkligen aber. Verkligheten kom ikapp. Jag fixar inte så många och långa sena nätter eller krävande dagar. Var barnvakt igår. Härligt med liten frisk fläkt hemma men gud så trött jag var. Kände mig sjuk. Otroligt sjuk. Då inser man att man inte är så fit som man kanske hade önskat. Stupade i säng o somnade faktiskt ganska omgående strax före tio..
Vaknade dock tidigt igen. För tidigt. Utvilad? Nej. Ont? Ja. Trött så jag mår illa. Idag har jag verkligen kanonont i magen. Fick dessutom veta att min läkare är på semester den veckan som representanten från Medtronic i Danmark kan vara med vid operation.. så det lär dra ut på tiden ytterligare.. jag blir så trött.. så fort man får upp hoppet.. nej, det är väl så. Underbart är kort?
Nu lär det blir tidigast vecka 36 och min operationskoordinator är på semester till 17 juli.. så det kan möjligen bli ännu senare.. jag som hoppades på ett bättre liv långt mycket tidigare än så. Det är farligt att börja hoppas för mycket. Man blir lätt så otroligt besviken. Nåja, fram till dess har jag mycket att stå i. Vila får jag göra ett annat liv??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar