Ja, det var ju som jag räknat ut igår. Möhippa på g. Hade anat det sen torsdagen när alla de här "stress sms:en" började komma. Ett tag kände jag mig rätt förbannad. Jag vet, jag VET att jag bara borde tagit det för vad det var o bara hängt med i spelet så att säga, men när man inte är en normal människa med en normalt fungerande kropp blir de där små stressmomenten de som ställer till det när man försöker hålla de kroppsliga funktionerna under kontroll. Det är lättare sagt än gjort för en stressad själ att försöka koppla bort o ta det lugnt o bara gilla läget.. när man går med stressen att nån när som helst kan komma o vända "upp o ner" på vardagen o alla rutiner som krävs för att få den att fungera. Utan att mena nåt illa, utan att förstå vilken inverkan det faktiskt har på mig, min kropp o mitt liv. Min vardag är sårbar. Min rutin likaså. Det krävs inte mycket för att den ska krascha totalt.
Nu borde jag ju insett att mina kära väninnor känner mig såpass väl att de vet om mina begränsningar (vilket jag iof också gjorde men kunde ändå inte låta bli att känna av den där otroliga stressen som jag lägger på mig själv när vardagsrutinerna ruckas på..) och inte skulle utsätta mig för något jag inte klarar av. Det jag däremot visste var ju att det inte är många som vet i vilken grad jag faktiskt påverkas av ett mindre stresspåslag och vilken effekt det har på min kropp och min mage. Morgonen igår v ar inte rolig. Jag satt mest o väntade på att kräkas.. så även om alla de här stresssmsen (som egentligen var rätt roliga! ) damp ner o förvarnade mig från scratch blev de mer en plåga än vad jag kunde njuta av dem. Tyvärr. I efterhand ser jag charmen, Emellanåt gjorde jag det även igår.. men när de kroppsliga funktionerna började protestera kände jag stressen o pressen komam över mig och få lite för mycket övertag över situationen. Mig o min kropp.
Var rätt irreterad ett tag. Irreterad på mig själv för att jag inte är normal o inte har en kropp som kan hantera normala saker. Irreterad på mina väninnor som utsatte mig för stressen (även om jag förstod att det var en rolig grej, det var det ju!) o irreterad över att kroppen vägrade samarbeta o bara låta mig ha en tid i frid så att säga..
Det lade sig efter persen med masken. Då var magen i kalasuppror. Kände ärligt talat att jag höll på att brista. Lipa, spy.. ångest. Jag mådde inte bra nånstans. Det var lite för mycket för mig. När masken kom av blev det bättre men det tog ett tag att hämta mig. Det där var svårt att uppskatta. Resten av dagen flöt i mer normal, möhippetakt där jag kanske inte uppskattade varenda liten detalj men ändå kunde se charmen o ansträngningen i det hela. DEt kan jag minnas och skratta åt. Magen fick inte den tid den behövde, jag klarade inte av att hantera den som jag borde. Men det var mitt val. De hade planerat så fint för mig, varenda liten detalj med bräda, skjuts, mat, tid för mig själv emellan.. ja hela grejen att jag kände att det får bära eller brista. Magen brast idag men den höll ju i alla fall utvändigt igår och det är jag rätt glad för!
Det var ett hästjobb av tjejerna även om jag till en början förmodligen inte ingav den mest överlyckliga responsen. Jag försökte hålla mig flytande. Idag kan jag se tillbaks o tycka att det är lite ledsamt att dagen tog slut så fort.. det var en hjärtlig kväll i goda vänners lag med mycket kärlek, mycket mat och mycket planering bakom. Så ni som ansträngt er, ni vet vilka ni är och jag är lyckligt lottad som har så fina vänner som ni. Tack.
Nu borde jag ju insett att mina kära väninnor känner mig såpass väl att de vet om mina begränsningar (vilket jag iof också gjorde men kunde ändå inte låta bli att känna av den där otroliga stressen som jag lägger på mig själv när vardagsrutinerna ruckas på..) och inte skulle utsätta mig för något jag inte klarar av. Det jag däremot visste var ju att det inte är många som vet i vilken grad jag faktiskt påverkas av ett mindre stresspåslag och vilken effekt det har på min kropp och min mage. Morgonen igår v ar inte rolig. Jag satt mest o väntade på att kräkas.. så även om alla de här stresssmsen (som egentligen var rätt roliga! ) damp ner o förvarnade mig från scratch blev de mer en plåga än vad jag kunde njuta av dem. Tyvärr. I efterhand ser jag charmen, Emellanåt gjorde jag det även igår.. men när de kroppsliga funktionerna började protestera kände jag stressen o pressen komam över mig och få lite för mycket övertag över situationen. Mig o min kropp.
Var rätt irreterad ett tag. Irreterad på mig själv för att jag inte är normal o inte har en kropp som kan hantera normala saker. Irreterad på mina väninnor som utsatte mig för stressen (även om jag förstod att det var en rolig grej, det var det ju!) o irreterad över att kroppen vägrade samarbeta o bara låta mig ha en tid i frid så att säga..
Det lade sig efter persen med masken. Då var magen i kalasuppror. Kände ärligt talat att jag höll på att brista. Lipa, spy.. ångest. Jag mådde inte bra nånstans. Det var lite för mycket för mig. När masken kom av blev det bättre men det tog ett tag att hämta mig. Det där var svårt att uppskatta. Resten av dagen flöt i mer normal, möhippetakt där jag kanske inte uppskattade varenda liten detalj men ändå kunde se charmen o ansträngningen i det hela. DEt kan jag minnas och skratta åt. Magen fick inte den tid den behövde, jag klarade inte av att hantera den som jag borde. Men det var mitt val. De hade planerat så fint för mig, varenda liten detalj med bräda, skjuts, mat, tid för mig själv emellan.. ja hela grejen att jag kände att det får bära eller brista. Magen brast idag men den höll ju i alla fall utvändigt igår och det är jag rätt glad för!
Det var ett hästjobb av tjejerna även om jag till en början förmodligen inte ingav den mest överlyckliga responsen. Jag försökte hålla mig flytande. Idag kan jag se tillbaks o tycka att det är lite ledsamt att dagen tog slut så fort.. det var en hjärtlig kväll i goda vänners lag med mycket kärlek, mycket mat och mycket planering bakom. Så ni som ansträngt er, ni vet vilka ni är och jag är lyckligt lottad som har så fina vänner som ni. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar