Har haft världens skummaste dag. Började med att magen var relativt lugn när vi begav oss till stora staden Göteborg (för mig är allt som är större än en mindre ort en stor stad, det ökar mer förtåelsen för att jag hela tiden lyckas gå vilse!!).
Slapp köeri trafiken och var ganska tidig till ortopedtekniska. Satt en stund o väntade sedan kom nån o ropade upp "Helena Jansson". Ingen gjorde tecken till att röra en min. Lampan trillade ner och jag insåg att det kanske var mig de menade? "Helena" är trots allt mitt mellannamn. Så jag sa "Jessica kanske?" Jodå, visst var det mig de menade. Av nån anledninga hade de fått för sig att använda mellannamnet istället.
Själva utprovningen gick snabbt o smidigt. Fick med mig gördeln på direkten och slapp dessutom betala för den TACK O LOV FÖR DET säger jag bara. Sköterskan verkade tycka synd om mig? Det stod trots allt att jag skulle betala den själv.. men hon sa att de fakturerar Kungälv istället. Som sagt, jag grät inte över det!!
Tidigt klar, före utsatt besökstid, så jag fördrev tiden på Willys i väntan på att Anders skulle kunna komma iväg från jobbet o luncha med mig. När jag spatserar runt mellan raderna av hyllor kommer en man i ca 75 årsåldern (kunde varit äldre) fram till mig och tar min hand. Han säger som följer "jag är en kristen människa. Jag känner att jag vill be en bön för dig, får jag det? (jag hann inte svara, tänkte säga att "jag är inte troende" - men han satte igång innan jag kom så långt) "kära gud, befria denna kvinna från hennes lidande och hennes smärtor och omslut henne av ditt himmelrike, ta nu hand om dig och ha en bra dag" Sen gick han. Bara sådär. Jag stod där gapande och fattade ingenting. Det är nog tredje gången det händer mig. Att jag blir stannad av främmande människor i olika åldrar som av nån anledning vill frälsa mig och be för mig. Jag vet i fan.. utstrålar jag "hej kom o hjälp mig", ynklighet, är jag halvvägs till döden?? Man börjar nästan undra. Lite smått komiskt såhär i efterhand men då kändes det mest ganska läskigt. Var några år sen det hände sist nu, men det var lite dejavu känsla över det där mötet..
Förra gången var jag ute o promenerade och blev stannad av en man i trettio års åldern. Han höll också nån predikan och påstod sig se att jag var en "god människa med stort lidande i behov av guds hjälp" HJÄLP! Jo, hjälp var jag i behov av men allt annat är från Gud.
Till råga på allt ringde min telefon en stund efter att jag lunchat med Anders. Det var prästen som från början skulle viga oss!! Som inte fått veta att vi valt en annan präst! PINSAMT värre att förklara detta för honom, det skulle ju kyrkoherden göra.. nåja, det gick rätt smärtfritt det med.. men jag var helt slut när jag kom hem.
Nu sitter jag här o trampar o planerar dagens middag. Den blir sen, när älsklingen kommer hem från golfrundan. Greksallad med surdegsbröd, hemgjord tzatziki (a al min egen variant med massa örter i, direkt från la balkonga) och till det skall jag käka en bit firre. Tänker gotta mig med ett glas rosé också. Det är fredag o det är jag värd :)
Slapp köeri trafiken och var ganska tidig till ortopedtekniska. Satt en stund o väntade sedan kom nån o ropade upp "Helena Jansson". Ingen gjorde tecken till att röra en min. Lampan trillade ner och jag insåg att det kanske var mig de menade? "Helena" är trots allt mitt mellannamn. Så jag sa "Jessica kanske?" Jodå, visst var det mig de menade. Av nån anledninga hade de fått för sig att använda mellannamnet istället.
Själva utprovningen gick snabbt o smidigt. Fick med mig gördeln på direkten och slapp dessutom betala för den TACK O LOV FÖR DET säger jag bara. Sköterskan verkade tycka synd om mig? Det stod trots allt att jag skulle betala den själv.. men hon sa att de fakturerar Kungälv istället. Som sagt, jag grät inte över det!!
Tidigt klar, före utsatt besökstid, så jag fördrev tiden på Willys i väntan på att Anders skulle kunna komma iväg från jobbet o luncha med mig. När jag spatserar runt mellan raderna av hyllor kommer en man i ca 75 årsåldern (kunde varit äldre) fram till mig och tar min hand. Han säger som följer "jag är en kristen människa. Jag känner att jag vill be en bön för dig, får jag det? (jag hann inte svara, tänkte säga att "jag är inte troende" - men han satte igång innan jag kom så långt) "kära gud, befria denna kvinna från hennes lidande och hennes smärtor och omslut henne av ditt himmelrike, ta nu hand om dig och ha en bra dag" Sen gick han. Bara sådär. Jag stod där gapande och fattade ingenting. Det är nog tredje gången det händer mig. Att jag blir stannad av främmande människor i olika åldrar som av nån anledning vill frälsa mig och be för mig. Jag vet i fan.. utstrålar jag "hej kom o hjälp mig", ynklighet, är jag halvvägs till döden?? Man börjar nästan undra. Lite smått komiskt såhär i efterhand men då kändes det mest ganska läskigt. Var några år sen det hände sist nu, men det var lite dejavu känsla över det där mötet..
Förra gången var jag ute o promenerade och blev stannad av en man i trettio års åldern. Han höll också nån predikan och påstod sig se att jag var en "god människa med stort lidande i behov av guds hjälp" HJÄLP! Jo, hjälp var jag i behov av men allt annat är från Gud.
Till råga på allt ringde min telefon en stund efter att jag lunchat med Anders. Det var prästen som från början skulle viga oss!! Som inte fått veta att vi valt en annan präst! PINSAMT värre att förklara detta för honom, det skulle ju kyrkoherden göra.. nåja, det gick rätt smärtfritt det med.. men jag var helt slut när jag kom hem.
Nu sitter jag här o trampar o planerar dagens middag. Den blir sen, när älsklingen kommer hem från golfrundan. Greksallad med surdegsbröd, hemgjord tzatziki (a al min egen variant med massa örter i, direkt från la balkonga) och till det skall jag käka en bit firre. Tänker gotta mig med ett glas rosé också. Det är fredag o det är jag värd :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar