Jag lyckades med dagens uppdrag i alla fall. 2 telefonsamtal inbokade och ett möte. En början i alla fall. Så får vi hoppas att de leder någonstans. Lite nervös är jag allt. Kirurgen fick jag (förvånansvärt nog?!) telefontid till redan på fredag. Det hör inte till vanligheterna. Min "vanliga" läkare fick jag tid till den 20 Oktober. Överskådlig framtid med andra ord!
Nöjd med det. Att ha någon att gå på är alltid bra. Det gör vardagen lättare att hantera. För övrigt har det vart en rätt jobbig magdag. Promenaden på stenungsön var rätt ok, om man bortser från att blåsan värkte under hela promenaden vill säga. Det kunde varit värre. När vi kom hem ballade det ur totalt igen. Knaprat choklad, druckit sojalatte.. ingen nackdel när man kämpar för att fläska på sig ännu mer eller hur?!!
Nu är det dock kört för dagen. Jag känner det. Kommer inte få ordning på det här eländet idag heller. Igår ville det sig inte alls och idag kommer bli en likadan dag. Det går att känna direkt. Tarmarna är tokömma och det går knappt att röra utanpå magen. Hatar när det blir så. Men men, det är bara att hålla ut. Vad ska man göra? Försöka i alla fall. Den där jäkla huvudvärken kunde dock få ge sig.. känns som den suttit i tillräckligt länge nu och jag tycker ärligt talat att jag har nog ändå.. men jag vet, det finns de som har det värre. Det finns det alltid. På nåt sätt tar man sig igenom. Man har inget val. Folk säger att man är stark. Stark? Jag tror snarare att det handlar om det första. Man har inget val. Man gör så gott man kan för vad skulle hända om man INTE gjorde det? Då kan man lika gärna packa ryggsäcken och gräva ner sig. Nej, kämpa är jag bra på. Men jag är dålig på att bli bättre. Min dag kommer. Jag ska bara räkna ut hur jag ska ta mig dit. Utan att de ska behöva skära i mig alltför mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar