Då bär det alltså av..

Jag vet inte vart senaste veckan tagit vägen. Det enda jag vet med säkerhet är att den sprungit ifrån mig. Kändes som jag hade rätt gott om tid förra måndagen, att det var rätt lång tid för alla funderingar och frågor att sätta sig.. men nu är tisdagen här, dags att bege sig och frågorna består. Oron värre än nånsin och klumpen i magen är inte bättre den. Har man inte haft problem förr så.. :-/ Det är ju tur att man inte har problem med hjärtat i alla fall, då hade jag med all säkerhet åkt på en infarkt vid det här laget! Å andra sidan säger de att mitt hjärta slår för långsamt så jag får hjärtmedicin när de söver mig, obehagligt värre känns som hjärtat skenar..ingen bra start på sista minuterna i vaket tillstånd innan man slumrar in..  lite oroligt känns det allt.. :(

Vad som oroar mer är såklart att jag vaknar med samma problem som jag har nu utan att någon förbättring skett och att jag dessutom har problemen från den här operationen de planerar.. jag kan inte låta bli att undra om de tagit med allt i beräkningarna.. som min nervskada, mina allergier.. min krök på tarmen.. allt det där.. jag litar inte på att de gjort det. De hade inte gjort det sist. Det är såna frågor jag måste ha svar på. Oroar mig för hemresan och för min egen kroppsliga reaktion också. För att inte tala om den psykiska. Den är ju redan påbörjad så att säga.. :( o det lutar inte åt det positivaste hållet.. Men.. jag hoppas att jag blir positivt överraskad och att alla mina farhågor släcks. Jag hoppas att när hela den här soppan är över kan jag se tillbaks på den här tiden och skratta åt den. En dag ska jag bränna brädan på bål. En dag ska jag kunna åka ut o träffa vänner utan att planera allt i minsta detalj och jag ska kunna vara borta mer än två timmar utan att krevera. En dag ska jag kunna jobba som alla andra..

Min ambition är att uppdatera den här bloggen allt eftersom. Så känner jag nu. Vi får se hur det känns imorgon.. o övermorgon.. kanske känns det helt annorlunda då. Men som sagt, för er som är intresserade ska jag försöka uppdatera om vad som händer här.
Kram, och tack alla underbara människor som stöttat mig so far och för alla era snälla och välmenande ord.

Till min mamma, som jag vet läser den här ibland.. kan jag bara säga att jag är ledsen att jag inte alltid haft det bästa humöret, att jag varit spattig som fan sista tiden o att jag inte agerar som jag borde alltid.. logik finns inte riktigt i min värld.. jag älskar dig och du är den bästa av mammor. I owe you!

Men men,