Om jag inte är en ungdom, då är jag pensionär..

O magen min.. uråldrad eller överåldrad eller överåldrig? Jag vet inte, men nån ungdom är den inte den heller. Den saken är klar. Att säga något annat vore att fetljuga. Jag lurar ändå ingen. Man kan undra om jag kanske fick en begagnad mage redan när jag föddes.. som liksom redan gjort sitt och hade mått bättre av att skrotas eller bytas ut direkt? Jag vet inte, men ibland känns det så.

Den trevliga kvällen vi trots allt hade igår sätter sina spår idag. Det gjorde den i och för sig redan igår, men jag hade åtminstone väldigt trevligt! Däremot upptäckte jag att toaletterna på Harrys inte är sådär helt fräscha trots att kvällen var rätt ung när jag tvingades använda dassgolvet. :( Borstarna hade mått bra av att bli utbytta för många månader sedan och  golvet hade inte mått dåligt av en rejält omgång klorin.. eller nåt annat som dödar bakterier luktar desinficerat!! :( Det är ju så, när man tvingas se dessa mindre angenäma ställen ur fel synvinkel. Från golvet med andra ord. Ont i knogarna får man också, det är hårda golv - men där kan jag inte skylla på Harrys! Golven är väl inte direkt gjorda för att man ska ligga på mage på dem, *urk* kanske vore en ny affärsidé att uppfinna en lättviktsihopvikningsbar madrass som man kan stoppa i väskan.. som liksom ryms där o "fladdrar upp" när man vecklar upp den..? Vad vet jag. Men jag kanske inte behöver tänka i de banorna så länge till. Det återstår att se.

För tillfället försöker jag mest att låta bli att tänka. Det är lättare att hantera då. Inte så bra, JAG VET. Men jag fixar helt enkelt inte det här tänkandet just nu. Vare sig jag eller mitt psyke.. så jag intalar mig att vi mest ska upp till Sörmland för att hälsa på släkten. Blir väl bakslag när vi väl är påväg mot sjukan...när jag inser att den trevlig släktträffen faktiskt inte är så långvarig. Till skillnad mot det (i mitt huvud) inplanerade evighetslånga sjukhusebesöket.. känns som det är mina sista dagar i livet.