Vissa dagar skriver man mer än andra. Idag verkar vara en sådan dag. Terapibehov kanske? Ett sätt att slippa tynga de nära mer än man nödvändigt måste. De får sin del ändå så att säga.. vare sig de vill eller inte.
Imorse var det rätt ok. Började bra innan frukost. Sen gick det snett. Ganska rejält vill jag påstå. Fick den där tryckande värkande kalaskulan på magen som inte ville ge med sig. Efter lunch blev det ännu värre.. innan dess fick jag (som vanligt) kila in i skogen för att lätta på trycket (blåsan med andra ord) som av nån anledning blir överfull innan man ens hunnit lämna toaletten.. för att tarmarna trycker på den hela tiden.. jag har fått detta förklarat för mig och jag har sett det på bild - jag är väldokumenterad från insidan vill jag lova! Finns säkert ett helt fotoalbum om jag skulle känna för att göra ett tarmkollage.. men.. nja, jag tror jag hoppar det. Tills vidare. Finns så mycket annat (vettigare) att lägga tiden på. Den lilla tid man nu har när man faktiskt kan göra nåt annat som är någorlunda vettigt. De flesta dagarna går den tiden åt till hundpromenader, matlagning och städ. Vettigt vet jag inte, ganska städnojjavarning över det där, men det gör att man känner sig meningsfull i alla fall. Går inte bara och drar.
Eftersom det var (är) rätt kallt ute idag blev det såklart värre än det brukar vara. Kyla är ingen nära vän till mig. Förvärrar det som redan är dåligt. Krampar ihop. Fryser till, drar ihop. Värk. Inte bättre idag. Det var precis så. Värk, kallt, irreterat. Från min sida. Min andra hälft tyckte desto bättre om de våta kalla spåren i skogen. Jag ville helst hem till värmen ärligt talat, och då tål det ju att tilläggas att jag faktiskt älskar att vara ute. Idag gjorde jag inte det.
Sitter här och trampar nu, min sambo drog ut på cykeltur.. det är väl tur att man är olika?!! Att det finns någon som uppskattar det där som vi (jag) andra ser som mindre trevligt.. man kan inte tycka lika om allt. Tur är väl det. Har ont. Sprängont idag. Känns nästan som det kan va en urinvägsinfektion på gång också. Toppen. Det räcker så gott med de besvär jag redan har. Men man kan aldrig må så dåligt att man inte kan må sämre. Jag hoppas vara lite mer positiv imorgon. Ha något mer upplyftande att skriva om. Idag känns det inte så. Fått iväg mailen till min läkare och min kirurg och hoppas de skall leda till nåt bra. Jag tvivlar, men jag hoppas. Får ringa sjukan imorgon igen och hoppas jag kan få en telefontid inom rimlig tid.. den närmsta veckan vore nice, men jag tror mer på att det blir nån gång i slutet av oktober (tidigast) eller ännu mer troligt nån gång under november.. det här med service åt kunden gäller inte inom svensk sjukvård. Kunderna kommer ju tillbaks oavsett. Jag är en av dem. Jag önskar att det vore annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar