Fick en kallelse till nytt läkarbesök i Huddinge idag med posten. Ringde dem imorse, precis som sköterskan sa åt mig att göra om jag inte fått någon kallelse den här veckan men det visade sig att de hade stängt för planering idag. Något irriterad över det var jag, det måste jag erkänna. Den där irritationen försvann dock när jag insåg att jag faktiskt fått en kallelse med posten nu på eftermiddagen. Det blir med andra ord en ny "långresa" inom kort. Lite strul med administrationen bara och hur vi skall hantera det hela, men men vad är väl en bal... det får lösa sig på något sätt. Vi har ju några veckor på oss att planera ;-)
För en gångs skull hade min läkare skickat med en sisådär miljard (smärre överdrift ok jag vet) blodprover som skall tas före besöket också. Var länge sedan jag tog sådär mycket prover. De mesta prover jag tagit på sistone har haft med sköldkörteln att göra eller varit förberedande inför snitt - som tack och lov är överstökat nu!! Hur som helst, nu verkar han ha tagit hela baletten för det var en sisådär fyra rör med blod jag skall lämna den här gången. Det är väl bra för något antar jag :)
För övrigt har det varit en lite småjobbig vecka. Har försökt få tag på min handläggare på FK i ungefär en vecka för att få besked i ett ärende som strulat till sig för mig. Har fått tag på henne, men inte fått något vettigt svar ännu. Med tanke på hur få dagar man har på sig i alla ärenden som rör FK upplever jag detta som enormt frustrerande. Känns som den ena utredningen avlöser den andra, trots tonvis med dokumentation från flera olika håll. Man hinner liksom inte andas ut förrän det drar igång igen och man skall gå där och vara nervös. Jag förstår att de måste göra sitt jobb och att de har sina regler att följa, det gör jag - men när man som vanlig dödlig Svensson hela tiden hamnar mellan stolarna pga byråkrati och paragrafrytteri känns det lite smått uppgivet. Det tar om inte annat så mycket onödig energi som skulle behövas till vettigare grejer. Men, men återigen vad är väl en bal...
Nu väntar jag på att hon skall få tag på min (nya) läkare, som jag inte ens träffat och hoppas på att han har tillräckligt med koll för att lämna en tillräckligt utförlig beskrivning om hur läget ser ut just nu. Den som lever får se. Hade hoppats på att få min oro stillad redan i måndags, eller i alla fall någon form av besked, men icke. Det blir till att vänta ännu en helg och ännu mer oro att hantera.
För en gångs skull hade min läkare skickat med en sisådär miljard (smärre överdrift ok jag vet) blodprover som skall tas före besöket också. Var länge sedan jag tog sådär mycket prover. De mesta prover jag tagit på sistone har haft med sköldkörteln att göra eller varit förberedande inför snitt - som tack och lov är överstökat nu!! Hur som helst, nu verkar han ha tagit hela baletten för det var en sisådär fyra rör med blod jag skall lämna den här gången. Det är väl bra för något antar jag :)
För övrigt har det varit en lite småjobbig vecka. Har försökt få tag på min handläggare på FK i ungefär en vecka för att få besked i ett ärende som strulat till sig för mig. Har fått tag på henne, men inte fått något vettigt svar ännu. Med tanke på hur få dagar man har på sig i alla ärenden som rör FK upplever jag detta som enormt frustrerande. Känns som den ena utredningen avlöser den andra, trots tonvis med dokumentation från flera olika håll. Man hinner liksom inte andas ut förrän det drar igång igen och man skall gå där och vara nervös. Jag förstår att de måste göra sitt jobb och att de har sina regler att följa, det gör jag - men när man som vanlig dödlig Svensson hela tiden hamnar mellan stolarna pga byråkrati och paragrafrytteri känns det lite smått uppgivet. Det tar om inte annat så mycket onödig energi som skulle behövas till vettigare grejer. Men, men återigen vad är väl en bal...
Nu väntar jag på att hon skall få tag på min (nya) läkare, som jag inte ens träffat och hoppas på att han har tillräckligt med koll för att lämna en tillräckligt utförlig beskrivning om hur läget ser ut just nu. Den som lever får se. Hade hoppats på att få min oro stillad redan i måndags, eller i alla fall någon form av besked, men icke. Det blir till att vänta ännu en helg och ännu mer oro att hantera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar