Jag kan nog tjata ihjäl både mig själv och min omgivning på det här ämnet just nu. Nätter utan sömn. Sömnlösa nätter. Har fått dåligt med sömn ända sedan jag blev gravid. Dåligt redan innan dess på grund av trasig mage. Ännu sämre sedan lilleman kom till världen. Visst var jag väl inställd på att det skulle kunna bli så, men jag hade nog i min naiva lilla värld hoppats på liiite mer sömn. Några timmar fler i sträck. Några dagar i sträck. Mer regel än undantag. Det känns lite jobbigt på den fronten just nu. Nu när sömnen lyser mer med sin frånvaro än vad den faktiskt är närvarande. När båda våra småttingar vägrar vila på dagen då man önskar att man i alla fall kunde få blunda till en minut eller två. Nåja, man klarar mer än vad man tror det är helt uppenbart - men det är jobbigt så länge det varar. Sömnen läker, sömnen helar, sömnen ger energi att klara av dagen. Utan den är det lätt att bli knäckt över småsaker. Utan den blir magen jobbigare att hantera.
Det går inte att sticka under stol med att det är lättare att sova bort några timmars värk än vad det är att hantera den vaken. Men men, var sak har sin tid. Jag visste som sagt att det skulle kunna bli på det här viset och borde vara mer förberedd på det. Ändå kommer det lite som en "blixt från en klar himmel" när verkligheten knackar på dörren. Jag hade för allt i världen inte velat vara utan den. Verkligheten alltså. Oavsett hur den ser ut just nu. Verkligheten med två små underbara barn och en fantastisk familj. Vem hade väl trott det för några år sedan..? Nä, man skall uppskatta det man har. Det är ett som är säkert. Man vet inte vad morgondagen har att komma med och tur är väl det på sätt och vis!
Det går inte att sticka under stol med att det är lättare att sova bort några timmars värk än vad det är att hantera den vaken. Men men, var sak har sin tid. Jag visste som sagt att det skulle kunna bli på det här viset och borde vara mer förberedd på det. Ändå kommer det lite som en "blixt från en klar himmel" när verkligheten knackar på dörren. Jag hade för allt i världen inte velat vara utan den. Verkligheten alltså. Oavsett hur den ser ut just nu. Verkligheten med två små underbara barn och en fantastisk familj. Vem hade väl trott det för några år sedan..? Nä, man skall uppskatta det man har. Det är ett som är säkert. Man vet inte vad morgondagen har att komma med och tur är väl det på sätt och vis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar