Tiden flyger iväg. Rent utsagt flyger iväg. Jag minns när jag fyllde tjugofem (jises, det är tio år sen!) och hade som mål att vara "frisk" tills jag var trettio... man kan säga att det sket sig. Firade visserligen min trettioårsdag med bravur på en restaurang långt bort hemifrån tillsammans med min älskade make och min mamm. Jag mådde dock allt annat än bra. Minns att jag fick stanna på vägen till restaurangen på kvällen (det var en sån där skitkväll när magen gått åt skogen..) och knåda på en offentlig toalett. En sån där utomhussak som man helst inte vill vara i kontakt med golvet på. Sen vill jag minnas att jag blev serverad smörstekt blomkål trots att vi noga poängterat min mjölkproteinallergi, vilket inte gjorde kvällen lättare rent magmässigt. Mådde skit rent utsagt, men jag vill ändå minnas att jag tyckte att det var en otroligt fin trettioårsdag.
Min trettiofemårsdag firade jag på ett betydligt lugnare sätt. Planen var från början att försöka ta oss ut på restaurang, men vi beslutade att det var lugnare att stanna hemma och laga en god middag i lugn och ro. Jag är glad att vi gjorde det valet för det var nog det absolut bästa vi kunde gjort. Efter brakmiddagen vi gjorde då vi firade lillens födsel för några veckor sedan drog vi ner ribban lite och bytte de färska räkorna till lunch mot frysräkor (funkade kanon i den cocktail jag gjorde tillsammans med makens hemrörda aioli och en god skumpa ;-)) och tonfisken mot färsk lax som jag marinerade och gav en asiatisk touch. Till förrätt valde vi frysta pilgrimsmusslor som blev en riktig hit ihop med makens hemlagade grissini :) Till det ett gott vin som vi fått från makens bror från australien. En chokladmousse med kanderade nötter avslutade det hela. Mätt, mätt mätt men go o glad kexchoklad :) det var vi värda igår kan jag tycka. Har inte direkt taigt oss ut på några större äventyr på sistone och det lär väl dröja innan vi kan göra det också.
Har försökt träna Olivia genom att ta små bilturer varje dag och har kommit som längst till kyrkan utan större missöden. Hade som ambition att ta oss till torget i helgen, men det sket sig häromdagen då spyorna kom redan innan dess. Tillbaks till steg ett.
Lillen firade dagen genom att lägga några extra mjölkspyor på mig strax före middagen och Olivia genom att vakna på ett uruselt humör efter lunchen, men det löste sig på bästa sätt det med och vi fick en riktigt mysig kväll tillsammans allihop tillslut. Jag är glad att vi inte tog oss ut på några större äventyr. Det hade bara blivit stress och fel av alltihop.
Idag har dagen varit betydligt sämre. Vaknade med världens ont i magen som inte ville ge sig och fick ta alldeles för många medel redan från start. Maken skulle dessutom jobba några timmar på förmiddagen och mamma kom hit för att hjälpa oss en stund när jag skulle ner och väga lilleman på bvc. Som bäddat för att skita sig med andra ord. Nu hoppas jag att det här året skall innebära den där vändningen jag drömt om de senaste tio åren. Den där vändningen som gör att livet kan få en lite annan inriktning istället för att varje dag behöva kämpa med denna förbaskade mage och låta en styra över i princip allt. All denna planering, att aldrig kunna göra något spontant. Det vore en dröm.
Min trettiofemårsdag firade jag på ett betydligt lugnare sätt. Planen var från början att försöka ta oss ut på restaurang, men vi beslutade att det var lugnare att stanna hemma och laga en god middag i lugn och ro. Jag är glad att vi gjorde det valet för det var nog det absolut bästa vi kunde gjort. Efter brakmiddagen vi gjorde då vi firade lillens födsel för några veckor sedan drog vi ner ribban lite och bytte de färska räkorna till lunch mot frysräkor (funkade kanon i den cocktail jag gjorde tillsammans med makens hemrörda aioli och en god skumpa ;-)) och tonfisken mot färsk lax som jag marinerade och gav en asiatisk touch. Till förrätt valde vi frysta pilgrimsmusslor som blev en riktig hit ihop med makens hemlagade grissini :) Till det ett gott vin som vi fått från makens bror från australien. En chokladmousse med kanderade nötter avslutade det hela. Mätt, mätt mätt men go o glad kexchoklad :) det var vi värda igår kan jag tycka. Har inte direkt taigt oss ut på några större äventyr på sistone och det lär väl dröja innan vi kan göra det också.
Har försökt träna Olivia genom att ta små bilturer varje dag och har kommit som längst till kyrkan utan större missöden. Hade som ambition att ta oss till torget i helgen, men det sket sig häromdagen då spyorna kom redan innan dess. Tillbaks till steg ett.
Lillen firade dagen genom att lägga några extra mjölkspyor på mig strax före middagen och Olivia genom att vakna på ett uruselt humör efter lunchen, men det löste sig på bästa sätt det med och vi fick en riktigt mysig kväll tillsammans allihop tillslut. Jag är glad att vi inte tog oss ut på några större äventyr. Det hade bara blivit stress och fel av alltihop.
Idag har dagen varit betydligt sämre. Vaknade med världens ont i magen som inte ville ge sig och fick ta alldeles för många medel redan från start. Maken skulle dessutom jobba några timmar på förmiddagen och mamma kom hit för att hjälpa oss en stund när jag skulle ner och väga lilleman på bvc. Som bäddat för att skita sig med andra ord. Nu hoppas jag att det här året skall innebära den där vändningen jag drömt om de senaste tio åren. Den där vändningen som gör att livet kan få en lite annan inriktning istället för att varje dag behöva kämpa med denna förbaskade mage och låta en styra över i princip allt. All denna planering, att aldrig kunna göra något spontant. Det vore en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar