Börjar bli mäkta trött på motgångar nu faktiskt. De har varit så många på sistone att jag knappt kommer ihåg dem längre. Inte om jag skall rabbla upp dem i alla fall. Strul med FK i slutet av jan/början av feb alldeles runt min trettiofemårsdag som liksom tog udden av hela den biten - som tur var (efter mycket om och men och stress så in i norden) löste det sig dock. Sen mammas sjukdom som inte direkt gått åt något stabilt bra håll (när skall det vända?) alla dessa sömnlösa nätter, kolikbebis som skriker och en massa försök att lösa detta som inte funkat hittils. Innan dess en jävligt jobbig graviditet, problem med hemska tarmsprickor och kramper och en sns som inte funkade ett piss. Massa sömnlösa nätter även där. Mer regel än undantag. Nervositet infrö snitt och en massa stress kring det, problem med maghantering inför snitt med mediciner som ställde till mer än de gjorde nytta... problem med puls och blodtryck under snitt och stressande kontroller efter det. Nåja, det löste sig bra. Hela den biten och snittet har läkt bättre än förväntan.
Vi fick en frisk o fin gosse, vilket är a och o och jag är otroligt tacksam över det. Det allra viktigaste såklart.. men om allt runt omkring kunde gå liiite smidigare hade jag varit smått överlycklig över det. Det är en smärre pers att få vardagen att gå runt med magen som gått åt helvete igen, en mamma som inte mår bra och som hjälpt oss otroligt mycket genom åren (speciellt då jag varit dåligt såpass länge, hon har varit vår starka klippa hela vägen) som jag oroar mig för mer än nånsin. Det är svårt när ens närmsta inte mår bra och de försök man gör till att hjäpa dem inte räcker till. Man känner sig smått värdelös. Sen makens jobb som vi kämpar för att få ihop med mina taskiga dagar... en smärre pers och jag önskar att den biten bara kunde lösa sig på ett bra och vettigt sätt. Det som många tar för givet är ibland allt annat än just det.
Nu går i alla fall årstiderna åt rätt håll. Jag är ingen fan av vare sig höst eller vår, även om jag älskar alla färger under hösten och den klara höga luften. Jag tycker om de fina vinterdagarna med sol, snö och några minusgrader - MEN och här kommer "men:et" in. Det är ju sällan så.. det mesta av både höst och vinter regnar bort och allt flyter liksom ihop i ett grått, blött mörker.
Tacka vet jag våren och sommaren. Om det är bra sådana ;-) Nej, de är åtminstone ljusare årstider och de gör en lättare till sinnet. Allt blir liksom lättare att leva med. Bara det här att kunna vara ute och greja och leka med barnen... kunna släppa ut hundarna på baksidan och inte släpa ut dem på blöta kalla promander hela tiden då de gör allt för att slippa... ja, allt sånt där som bara blir så mycket enklare. Till och med matlagningen blir lättare. Vi slänger allt på grillen och det blir gott oavsett ;-)
Som sagt. Dags för lite mer positiva tider. Det kan behövas. För allas våran skull. Jag ser fram emot både vår och sommar och att orka vara lite mer social igen. Det har varit ganska dött på den fronten de senaste året... jag är inte vidare stolt över det. Ibland räcker orken och måendet bara inte till.
Vi fick en frisk o fin gosse, vilket är a och o och jag är otroligt tacksam över det. Det allra viktigaste såklart.. men om allt runt omkring kunde gå liiite smidigare hade jag varit smått överlycklig över det. Det är en smärre pers att få vardagen att gå runt med magen som gått åt helvete igen, en mamma som inte mår bra och som hjälpt oss otroligt mycket genom åren (speciellt då jag varit dåligt såpass länge, hon har varit vår starka klippa hela vägen) som jag oroar mig för mer än nånsin. Det är svårt när ens närmsta inte mår bra och de försök man gör till att hjäpa dem inte räcker till. Man känner sig smått värdelös. Sen makens jobb som vi kämpar för att få ihop med mina taskiga dagar... en smärre pers och jag önskar att den biten bara kunde lösa sig på ett bra och vettigt sätt. Det som många tar för givet är ibland allt annat än just det.
Nu går i alla fall årstiderna åt rätt håll. Jag är ingen fan av vare sig höst eller vår, även om jag älskar alla färger under hösten och den klara höga luften. Jag tycker om de fina vinterdagarna med sol, snö och några minusgrader - MEN och här kommer "men:et" in. Det är ju sällan så.. det mesta av både höst och vinter regnar bort och allt flyter liksom ihop i ett grått, blött mörker.
Tacka vet jag våren och sommaren. Om det är bra sådana ;-) Nej, de är åtminstone ljusare årstider och de gör en lättare till sinnet. Allt blir liksom lättare att leva med. Bara det här att kunna vara ute och greja och leka med barnen... kunna släppa ut hundarna på baksidan och inte släpa ut dem på blöta kalla promander hela tiden då de gör allt för att slippa... ja, allt sånt där som bara blir så mycket enklare. Till och med matlagningen blir lättare. Vi slänger allt på grillen och det blir gott oavsett ;-)
Som sagt. Dags för lite mer positiva tider. Det kan behövas. För allas våran skull. Jag ser fram emot både vår och sommar och att orka vara lite mer social igen. Det har varit ganska dött på den fronten de senaste året... jag är inte vidare stolt över det. Ibland räcker orken och måendet bara inte till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar