Sova bör man...

Ja, den "senaste forskningen" understryker ju hur viktigt det här med rätt antal sömntimmar faktiskt är. För få är inte bra, för många är inte heller bra. Men att inte sova alls..? Jag vet inte jag. Det kan ju bara inte vara bra. Arbetsterapeuten på AF tyckte att mina sömnvanor var hälsosamma. Man "måste" ju sova, och visst är det så. Men när man har en kropp, en dotter eller ett par snarkande hundar som gör att det bara inte går? Tja, då är det väl bara att göra det bästa av situationen och sova de få timmar man kan. Bryt ihop och gå vidare typ. Om något år eller två kanske det vänder igen...;-)

Lite ironiskt.. jag vet! Men man kan inte vara gravallvarlig jämt. Man måste få driva lite med sig själv och sin egen verklighet. Livet är så allvarligt ändå. Om man kan skoja om saker blir de lättare att ta sig igenom. En vis person envisas med att intala mig det och jag tror att denna visa person är bra mycket visare än "den" faktiskt insett själv ;-)

Hur som helst. Sömn. Jag ÖNSKAR att jag kunde sova åtta timmar i sträck. Att jag NÅGON gång sov åtta timmar, men jag gör ju inte det. Kroppen tillåter mig inte att göra det. Är det inte magen som väcker mig så är det något annat. Kanske, kanske kommer det där att vända en dag. Jag ser fram emot att den kommer. Då ska jag sova som en valross och vakna pigg och utvilad för en gångs skull. Gud så skönt det kommer bli ;-)